Om nätterna drömmer jag att jag håller i vårt barn. Ansiktet och den lilla näsan är inborrat i min axel, så jag ser inte hur barnet ser ut. Men jag ser den lilla svarta hårkalufsen, stryker försiktigt med handen över huvudet. Benen hänger avslappnat ned mot min midja. Jag nosar i hårkalufsen, ler. Känner ett lugn i hela kroppen. Vill inte släppa taget.
Det är jobbigt att vakna igen. Att det bara är en dröm. Det påminner om hur jag kunde drömma om plustecken på graviditetsstickor, den där sorgen som sköljer över en när man vaknar. Fortfarande många dagar och nätter kvar.
Att drömma (både på dagen å natten) är ett sätt att bearbeta och förbereda sig för det som komma skall. Så hur tråkigt det än är att det inte är sant när man vaknar, så kommer man en bit närmre målet själsligt.
SvaraRaderaKloka ord!
RaderaHamnar här då jag kikade på andra bloggare från Dalarna. Grips tag av din text, vackert, sorgligt, hoppfullt och känslosamt. Hoppas att ni snart får träffa den du drömmer om, henom väntar på er också :).
SvaraRaderaSå rart skrivet av dig! Tack för peppen :)
RaderaHärom natten drömde jag att det vid en dag på stranden kom en tsunami (jag är livrädd för vågor) Jag och min man sprang men vågen tog oss. Han var bakom mig och höll om mig hela tiden, genom och över vågorna. Vaknade helt rörd och så tacksam, jag är ingen drömtydare men kan inte låta bli att få symboliken att trots alla fruktansvärda vågor finns han bakom mig och håller om mig.
SvaraRaderaSå fint! <3
RaderaEn styrkekram till dig från mig
SvaraRaderaTack rara du!
Radera