Scrollar igenom samtalslistan på telefonen. Det är knappt två veckor sedan
Barnens Vänner ringde och berättade att St Lucy hade en kompletterande fråga. Jag minns att samtalet kändes ganska långt ändå. Hur långt säger facit att det var då? Två minuter. Två, ynka, minuter! Tänk så tiden kan bedra oss ibland. Att två minuter, som ju kan tyckas vara ingenting i vissa lägen, kan betyda så mycket i andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.
Vänliga hälsningar
Lina