Tack, tack, tack!

Jättetack för alla era lyckönskningar. Jag blir verkligen rörd. Sedan barnbeskedet har jag gråtit av glädje fler gånger än vad som går att räkna. Ni kommer givetvis få veta mer detaljer kring hur barnbeskedet gick till och vilket namn vi valt till vår dotter! Men jag vill hålla på dessa berättelser, som förtjänar eftertanke, en stund till.

I dag har vi firat vår dotters första födelsedag, som jag också vill berätta mer om! Typiskt nog har jag varit på jobbet från morgon till eftermiddag. Men det var nog bara kroppen som var där. Sinnet och hjärtat var någon helt annanstans. Var annars än hemma och i Taiwan.

Vi får inte ta ut någon form av föräldraledigt/"skolka gratis" från jobbet vid föräldrautbildning, papperssamlande, läkarbesök och så många andra saker som hör adoptionsprocessen till. Likadant var det vid ivf-behandlingarna. Vi har i stället jämt behövt förskjuta arbetstiden, använda semesterdagar eller intjänad komp.

Jag kan säga att efter i dag och igår är min fulla övertygelse att vi adopterande borde få ta ut någon typ av föräldraledighet direkt i samband med barnbeskedet och en eller två dagar därpå. Visst, gärna vid andra tillfällen också men det är detta jag känner starkast för inser jag nu. Så omtumlande som barnbeskedet är, efter nära fem års väntan och längtan ... Vi vill bara få vara hemma tillsammans och pusta ut. Stanna upp och ta in vad det är som händer och njuta av det. Ganska bisarrt att befinna sig på jobbet i stället. Men så är det ibland! Jag är tacksam att vi båda hade möjlighet att använda intjänad komp till att gå hem tidigare igår, i dag hade inte det funkat för mig då helgen innebär ensamarbete. Likadant i morgon.

Nåja. Det var några reflektioner från en trött, nybliven, mamma.
Så här njöt vi av barnbeskedet igår kväll!