Mångfald i bokhyllan

Jag har bitvis varit lite dämpad (nähä?) och så även i måndags, när jag på kvällen kom på att jag ju hade ett spännande paket som kanske låg och väntade i brevlådan. Och vet ni? Det gjorde det!

Som ni säkert noterat tycker jag det är väldigt viktigt med mångfald i bokhyllan för vårt barn. Ja, visst gillar jag Pippi, Emil, Madicken, Alla barn i Bullerbyn etc. Men det behövs mer. Eftersom jag inte i särskilt stor utsträckning kunnat hitta det jag söker ute i bokaffärer eller leksaksaffärer, vare sig här i Avesta, Sala, Borlänge eller Västerås så vänder jag mig förstås till oraklet internet.

Känner ni till förlaget Olika? Två av de böcker jag beställt kommer därifrån och här är hudnyanserna på karaktärerna olika, även om det absolut inte är vad som är fokus i berättelserna. Det bara är så. Tesslas mamma vill inte och Här kommer Uppfinnarjohanna finns nu i bokhyllan. Härliga, roliga berättelser, som jag hoppas att fler i hushållet kommer gilla. 

Uppfinnarjohanna har till exempel två bröder (Sten och Stanley, haha) och de har olika hudnyanser. Fint och befriande, tycker jag! Tesslas mamma vill inte handlar om en mamma som inte vill äta maten, inte vill borsta tänderna, inte gå upp för trapporna och så kommer Tessla på lite kreativa, lekfulla lösningar. Igenkänningsfaktor men åt andra hållet, kan jag tro. Det finns en annan bok för oss att beställa vid senare tillfälle, Tesslas pappa vill inte.

Tekla Tiger och jagboken blir en viktig "att ha"-bok i hyllan även om det kanske är först lite längre fram. Den handlar om att vara adopterad, att en adoptivmamma och adoptivpappa också är riktiga föräldrar. Något som förklaras väldigt pedagogiskt och där det finns utrymme att diskutera vad en riktig förälder faktiskt gör. Boken börjar med att barnen har gjort "Jag"-böcker som de visar för varandra i förskolan och ett av barnen frågar varför Tekla inte ser ut som sin mamma och pappa (de är noshörningar och hon en tiger). Det är definitivt en sådan bok som jag kommer tipsa förskolan om att ha i beredskap.  

Förresten, så fick jag veta en rolig grej i adoptivmammagruppen på Facebook i dag. En mamma agerade när just begreppet "riktiga föräldrar/syskon" användes i en bok. Hon pratade med förlaget under bokmässan och nu har hon fått svaret att det är bestämt att formuleringen ändras till "biologiska". De små segrarna!

Det är skillnad om ett barn, som är adopterat, väljer att benämna mamman som fött henne eller honom som den riktiga mamman. Där måste han eller hon få hitta sitt sätt att sätta ord, det som landar bäst i en. Men jag kommer inte använda det begreppet och är det så att vårt barn inte heller känner sig bekväm med det kommer jag definitivt anmärka på ordet varje gång som omgivningen gör det. Det händer ju redan att folk pratar om vårt blivande barns riktiga föräldrar, oftast mamma, och jo, visst säger jag ifrån. Nej, det är inte av elakhet de säger det, men inte är det särskilt eftertänksamt eller klyfigt heller.