Den biologiska mamman och skype

Jag har tidigare varit inne på de olika beslut vi behöver ta i en adoptionsprocess, utan att kunna exakt veta vad vårt barn kommer tycka om våra beslut. Så är det nog för alla föräldrar, adopterande eller inte. Men jag tänker att det är extra mycket så i en adoptionsprocess.

I senaste numret av Barnens Vänners tidning fanns ett exempel på ett beslut vi kan behöva ta, en situation vi kan komma att hamna i. Jag upplever det till störst del som något väldigt bra, så magkänslan och utgångspunkten är därifrån. Men jag vet ju ännu inte vem vårt barn är och hur han eller hon skulle uppleva det.

En del biologiska mammor mår av förklarliga skäl väldigt dåligt tätt efter adoptionen. Därför undrar St Lucy om det skulle kunna finnas möjlighet för dessa mammor att skypa, alltså videosamtala, med adoptivfamiljen då detta brukar kunna underlätta för henne. Därför kan det hända att vi kommer få den här frågan när vi adopterat vårt barn.

Det är så enkelt att säga "Självklart. Inga problem". För det är precis så jag tänker i detta som fortfarande är så abstrakt för oss. Det låter som något väldigt bra, om det kan hjälpa vårt barns biologiska mamma i hennes läkningsprocess. Att få se direkt att barnet (förhoppningsvis!) känner sig trygg och harmonisk i den nya miljön. I stället för att det kommer en pappersrapport med bilder månader senare. Det innebär också en chans för den biologiska mamman att få svar på frågor. Kanske kunna finna en slags ro i sitt beslut.

Så finns också tanken på vårt barn. Att om vi hamnar i den stunden att fatta ett beslut kring detta måste vi tänka utifrån barnperspektivet. Vilka risker finns att bli förvirrande för vårt barn att ha ett skypesamtal väldigt nära inpå? Är det flera personer som ska synas från datorn och söka barnets uppmärksamhet? Förstår vårt barn vad som händer? Om inte: är det något bra eller dåligt? Finns risk för att barnet drar egna, traumatiska, slutsatser? Barnet är ju i en stor process också. Alldeles nyfådd i familjen, med allt vad det innebär. I ett helt nytt land med ett helt nytt språk och helt nya människor.

Vi kommer med stor sannolikhet säga ja till skype om frågan landar hos oss. Men det beror förstås på situationen och vad magkänslan säger är bäst för vårt barn. För vårt barns skull hade jag nog snarare föredragit en kontinuerlig kontakt i någon form under uppväxten, om det är möjligt beroende på mammans situation, framför att det skulle vara ett skypesamtal, en gång.

Ja, vi har ju än så länge bara möjlighet att dryfta sådant här i teorin. Vi vet ju inte ens vem vårt barn är ännu eller hur relationen till mamman sett ut sedan födseln. Det kan ju komma att kännas självklart men antagligen ännu svårare i verkligheten. Som så mycket annat. Men jag är glad att St Lucy söker finna vägar och provar sig fram. Både jag och Tobias hoppas att vi kommer få chansen att träffa vårt barns biologiska mamma när vi reser till Taiwan. Det är långt ifrån omöjligt, men det är hennes beslut.