Sista rycket på jobbet

Det har inte känts bra på jobbfronten utan rätt stressigt med mycket som ska klaffa innan föräldraledigt. Igår bröt jag ihop en stund över att inget var klart. Så i dag var det en stor lättnad när det äntligen blev färdigt med min ersättare och jag kan börja lämna över. Jag har också meddelat jobbet att jag inte kommer jobba under karantänten i Taiwan även fast jag tidigare trodde att jag skulle vilja det. Den stress jag upplever så här i sluttampen är inget jag kan eller vill ta med mig. När planet lyfter måste mitt fokus vara helt annanstans än på jobbet. Vi vet heller inte hur Hanna kommer reagera på resan och det känns viktigt att se henne helt och hållet. Det hade varit annat om jag bott själva ett hotellrum.

Hannas, min och Alfreds packning är nästan klar, Tobias har i vanlig ordning inte påbörjat sitt ännu. Men det börjar verkligen sakta sjunka in vilken resa vi gör. Först och främst att få bli Alfreds föräldrar givetvis, men också alla andra lager. De känns så många för att räkna upp. Men inte minst tänker jag på Hanna som ska både få uppleva sitt ursprungsland och bli storasyster. Det är stort. Och så förstås Alfreds resa till oss, wow.