En helomvändning

Jag har velat fram och tillbaka men nu har jag bestämt mig. Jag tror inte längre att vi väntar en son. Nu säger magkänslan att det är en dotter. Jag drömde om en flicka med mörkt hår och tofsar i natt, att hon väntade på oss. Precis som tidigare syns inte hennes ansikte i drömmen.

Det spelar förstås ingen roll. Det enda som påverkas är att min faktiska gissning ändras. Det har inget med fakta, logik eller statistik att göra. Bara en stark magkänsla. Egentligen tror jag att hon är äldre än min tidigare gissning, mycket närmare tre år. Men där är inte magkänslan lika tydlig, så jag drämmer väl till med 27 månader.

Jag hinner inte tänka så mycket på adoptionsprocessen under dagarna nu, det är för stressfullt och för tungt på jobbet för det. Där behöver jag fokusera på att inte ta kål på mig själv. Men vårt barn känns nära nu, riktigt nära. Är det så att jag snart skulle kunna sträcka ut min hand och nå henne eller honom? Det känns nästan så. En liten men tillräcklig bit av mig har funnit en ny mental energi efter nattens dröm, åtminstone i väntansfasen, och jag planerar att rida på den vågen så länge det varar. Kom igen nu! Måtte detta reservbränsle räcka tills vi kommer fram till det viktiga delmålet. Barnbesked.

Gissningarna tickar på

Det börjar bli lite långläsning vad gäller gissningsleken, många strykningar. Så här kommer de strykningar som inte hunnit presenteras, några nya gissningar och så de av oss som har kvar våra gissningar. Tänk att min gissning verkligen närmar sig! Här är en tidigare lista med strukna gissningar.  

Morfar:

20 augusti, pojke, 24 månader

Namnsdagsbarn:


25 augusti 2016, pojke, 11 månader

Åsa:

12 september, flicka, 14 månader

Louise: 

23 september 2016, pojke, 10 månader

Jag:

26 september 2016, pojke, 17 månader

Marr: 

3 oktober 2016, pojke, 16 månader

Tobias: 

10 oktober 2016, pojke, 18 månader

S:

28 oktober 2016, pojke, 17 månader

Evelina, andra gissningen:

31 oktober 2016, flicka, 8 månader

Jenny:

2 november, flicka, 18 månader

Anna: 

12 november 2016, flicka, 14 månader

Erika:

15 november, 2016, flicka, 15 månader

Emma: 

22 november 2016, pojke, 19 månader




Cornelia:

12 januari 2017, pojke, 17 månader

Kai, andra gissningen:

16 januari 2017, pojke, 19 månader

Evelina:

20 januari 2017, pojke, 26 månader

Caroline:

23 februari 2017, pojke, 23 månader

Louise:

11 augusti 2017, pojke, 24 månader

Fyrtiofem veckor

Hemligheten med livet är att falla sju gånger och resa sig åtta gånger.

Paulo Coelho 

Lite tröstshoppning

I måndags och tisdags har jag gått hem från jobbet tidigare för att det behövts att jag tar det lugnt. Båda gångerna har jag tagit mig till gallerian för att försöka ta vara på tiden i stället för att sitta hemma och deppa. Det har varit suveränt. Först har jag kikat lite i affärerna och sedan satt mig ner med en chailatte och en korsordstidning. Ren avkoppling. Inom hemmets fyra vägar blir det ju inte avkoppling på samma sätt. Det är för starkt förknippat med väntan och längtan att vara hemma. Särskilt när jag är själv kommer förstås de grå tankarna, längtanskoalan växer sig till en elefant.

I tisdags var första gången på länge som jag dessutom köpte lite smått till den lilla, rea-grejer från H&M, och det roliga var att när jag satt mig ned med mitt fika fick jag ett sms av min kära mor som berättade att hon hämtat ut ett paket. "Blivande mormor samlar ju också på sig smått och gott lite mer i lönndom", löd meddelandet. Så himla gulligt och lustigt att det sammanföll så. Blivande farmor har också gjort en fin beställning. Ja, vi kvinnor i närmsta familjen verkar vara de som samlar på oss mest. Kanske är det typiskt kvinnligt? Männen kommer väl ikapp senare.

Fyrtiofyra veckor

Hangin' in there.

Tio månader och en dag

Vi hade tänkt göra vegetarisk sushi i dag för att uppmärksamma milstolpen tio månader. Men jag är alldeles matt och orkade inte utan föreslog hotellfrukost i stället. Fast vi fick vända på klacken när hotellet hade konferens och därför hade stängt frukosten tidigare. Morr. Vi gick till Waynes. Riktigt mysigt. Vi satt länge och pratade om nutid, dåtid och framtid. Jag tog till och med påtår.

Tio månader och en dag. Det är tungt, som nog också märks på bloggen. Samtidigt är jobbet slitsamt. Igår när jag vaknade förstod jag inte riktigt hur jag alls skulle klara av att ta mig upp ur sängen. Men det gick ändå och jag flaggade för närmsta chefen som stöttade och hjälpte mig att komma fram med en klok plan för att jag inte ska säcka ihop. Skönt. Nu känner jag mig mycket lugnare. Jag är annars så rädd för att visa mig svag. Men låter man det gå för lång tid, så riskerar man ju att det blir så mycket mer illa än det behöver bli.

Igår blev jag verkligen varse att när jobbet är väldigt tungt, samtidigt som adoptionsprocessen är väldigt tung så finns ingenstans jag kan hämta energi ifrån till det andra. Särskilt tydligt märks det när det är sådant jag inte kan påverka och så är det verkligen i båda fallen. Dubbel trubbel. Jag blir helt dränerad. Logiskt, men en riktig väckarklocka. Nu ska jag verkligen ladda batterierna i helgen. Egentligen började laddningen redan igår, när vi äntligen fick träffa en efterlängtad bebis och hennes harmoniska föräldrar. Lilla Alma, som förstås var helt bedårande!

Tio månader och en dag. Jag försöker tänka att det ändå går framåt. Lilla milstolpen.

Lite jobb och lite spel och lite trött

Lite trött på det mesta som har med adoptionen att göra just nu faktiskt. Så jag flyr verkligheten (läs: väntan) genom att:
1. Jobba, jobba, jobba och tänka på jobbet.
2. Spela The Sims betyande del av fritiden. Varför vänta på att få sina egna drömmar uppfyllda när man kan få simmarnas drömmar att slå in?

Hej men nej

Bild av skämttecknare Jan Stenmark

Nyligen blev jag kontaktad av en person på ett företag som undrade om jag inte ville skriva om deras graviditetstest och ägglossningsstickor. Mejlet inleddes "Tack för en bra blogg".

Mitt svar blev:
Hej!
Precis som andra som hör av sig med liknande förfrågningar har du uppenbarligen inte läst bloggen särskilt noggrant. 
Jag skulle aldrig uppmuntra kvinnor till att använda graviditetstest eller ägglossningsstickor. För mycket smärta och sorg förknippat med sådana produkter som företagen tjänar multum på.

Vänliga hälsningar 

Då vet ni.

Fyrtiotre veckor

Fyrtio-hurskaviståutenveckaensentimmetill-tre veckor har det gått i dag.
Japp.

Att inte vara tyst

I dag satte jag ner foten. Jag blev så frustrerad när jag var in till leksaksaffären BR Leksaker i Borlänge. Det fanns en massa dockor, givetvis. En av alla dessa, jag tappade räkningen men skulle tro runt tjugo olika, såg jag med annan hudfärg än vit. Ingen docka såg så att säga asiatisk ut.

Det handlar inte om att jag inte kan hitta dockor som inte ser ut som normen till mitt barn, för det kan jag. Det handlar om valmöjligheter i vardagen. Att inte behöva scanna av hela nätet, utan i stället få komma in i en leksaksaffär och se att "här har de tänkt till vad gäller mångfald" och senare förhoppningsvis inte ens reagera för att det är mångfalden som blir normen.

En enda mörkhyad docka bland alla dessa ljusa dockor. Det är inte en unik upplevelse och jag hade inte tänkt säga något innan jag lämnade butiken. Men jag kunde inte låta bli. Jag var lugn men det kändes som jag tog sats när jag sa till personalen att "Det är riktigt dålig mångfald när man ser på era dockor". De höll med att det kanske inte var så bra men ville inte ändå klappa sig på axeln. "Jo, så är det nog. Men lite variation har vi". "Va? Ni har en mörkhyad docka och ungefär tjugo vita. Det tycker inte jag är särskilt varierat". Något sådant gick dialogen och jag kände att jag kommer aldrig vara tyst. För det är så enkelt att påpeka. Att säga ifrån i en leksaksaffär i Borlänge är inte att förändra hela världen, men jag tänker att de små sakerna också är viktiga.

Told you so!

Eller ja, nästan rätt åtminstone. Min list sa igår att det skulle komma ett barnbesked från vårt barnhem i morgon. Det kom ett redan i dag! Inte till oss då, men ändå …

Nu hoppas jag bara inte att resten av magkänslan, som styrs av den senaste statistiken, stämmer. Den säger nämligen att det nu kommer dröja månader, närmare bestämt två eller tre, innan nästa barnbesked och det är förstås långt ifrån säkert att de lyckligt lottade som får det samtalet är vi.

Hangin' in there. Lite stukad, men givetvis glad för den familj som kommit ett steg närmare varandra i dag <3

Lögn, förbannad lögn och statistik

Vi fortsätter väl att stryka gissningar. Hej hå, hej hå. Men ska man tro statistiken vore inte ett barnbesked i övermorgon helt ologiskt, antingen för oss eller någon annan. Vid senaste barnbeskeden från vårt barnhem gick det nämligen bara elva dagar emellan och det kom ju ett barnbesked förra veckan på måndag … Fast som citatet väl lyder: "Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik". Ja, jag vet inte hur mycket jag försökt vrida och vända på de där siffrorna, sökt tröst i svar som inte riktigt finns. Dessutom är förstås beräkningen lite svajig då barnbeskedet kan läggas upp någon dag senare. Nåväl. Det är nog bara att bita ihop och fortsätta vardagsleva på något sätt.

Marika B:

7 mars 2016, flicka, 13 månader

Farmor:


12 april 2016, pojke, 10 månader


Susse:

16 maj 2016, pojke, 15 månader

Farfar:

17 maj 2016, flicka, 15 månader

Anonym:

6 juni 2016, flicka, 11 månader

Silvia:

6 juni 2016, flicka, 19 månader




Annika:

9 juni 2016, flicka, 15 månader

Evelina (pandahoff):

16 juni 2016, pojke, 6 månader

Miss Hultgren: 

16 juni, pojke, 10 månader

Kai:

19 juni 2016, pojke, 7 månader

Marion:

3 juli 2016, pojke, 15 månader

Gullmaja:

12 juli 2016, pojke, 13 månader

Farbror Mathias

12 juli 2016, pojke, 24 månader

Jessica:


19 juli, pojke, 13 månader


Adopterad från Peru:

28 juli 2016, flicka, 26 månader

Annika:

1 augusti, pojke, 24 månader

Resan till dig:

8 augusti, pojke, 16 månader

Anonym:

10 augusti 2016, pojke, 13 månader

Morfar:

20 augusti, pojke, 24 månader

Namnsdagsbarn:


25 augusti 2016, pojke, 11 månader

Åsa:

12 september, flicka, 14 månader

Louise: 

23 september 2016, pojke, 10 månader

Jag:

26 september 2016, pojke, 17 månader

Marr: 

3 oktober 2016, pojke, 16 månader

Tobias: 

10 oktober 2016, pojke, 18 månader

S:

28 oktober 2016, pojke, 17 månader

Evelina, andra gissningen:

31 oktober 2016, flicka, 8 månader

Jenny:

2 november, flicka, 18 månader

Anna: 

12 november 2016, flicka, 14 månader

Emma: 

22 november 2016, pojke, 19 månader




Cornelia:

12 januari 2017, pojke, 17 månader

Kai, andra gissningen:

16 januari 2017, pojke, 19 månader

Evelina:

20 januari 2017, pojke, 26 månader

Caroline:

23 februari 2017, pojke, 23 månader

Louise:

11 augusti 2017, pojke, 24 månader

Gjorde vi rätt?

Det märks att vi är inne i en ny väntansfas nu. Jag grubblar och mannen spelar tv-spel med kompisar för att hålla tankarna borta. Det säger han inte nu, men vi börjar känna igen varandras väntan och den tyngd som kommer med den.

Mitt senaste grubblande handlar om det, att jag så innerligt hoppas att vårt barn tycker att det blev rätt och att det blev bra. Att vårt barn känner att vi är en familj, att vårt barn inte känner att vi gjorde fel som adopterade. Det kommer inte gå att veta förrän om flera, flera år hur vårt barn kommer att känna inför detta. Det vore så sorgligt och tragiskt om vårt barn tycker att  adoption i grunden är fel och att det var fel av oss att adoptera. Det vore så sorgligt och tragiskt eftersom det inte går att göra ogjort. Vi kan bara göra vårt bästa för att finnas där, så som föräldrar ska, och lyssna in. Vara ödmjuka inför föräldraskapet och se var det tar oss. Vi gör ju detta för att vi tror på det. Att det är rätt och riktigt. Men vi kan aldrig bestämma vad vårt barn, som faktiskt är huvudpersonen i detta, ska tycka eller känna.   

Ni vet, sådana där oändligt stora frågor som de flesta av dem som får biologiska barn inte behöver ställas inför. Bland heterosexuella par som bildar familj genom hederliga missionären eller annan valfri position inbillar jag mig att det räcker med den stora frågan som förhoppningsvis de flesta av oss ställer sig och känner ett rungande ja inför: Är detta rätt person att bilda familj med? Bra. Då kör vi. 

Men för oss som adopterar kommer liksom ett helt paket med frågor jag känner att jag är skyldig att ställa mig själv redan innan vi är en familj. Frågorna kommer dessutom utan både bruksanvisning och facit, givetvis. 

Here we go again

På det artonde ska det ske?

Marika B:

7 mars 2016, flicka, 13 månader

Farmor:
12 april 2016, pojke, 10 månader


Susse:

16 maj 2016, pojke, 15 månader

Farfar:

17 maj 2016, flicka, 15 månader

Anonym:

6 juni 2016, flicka, 11 månader

Silvia:

6 juni 2016, flicka, 19 månader




Annika:

9 juni 2016, flicka, 15 månader

Evelina (pandahoff):

16 juni 2016, pojke, 6 månader

Miss Hultgren: 

16 juni, pojke, 10 månader

Kai:

19 juni 2016, pojke, 7 månader

Marion:

3 juli 2016, pojke, 15 månader

Gullmaja:

12 juli 2016, pojke, 13 månader

Farbror Mathias

12 juli 2016, pojke, 24 månader

Jessica:


19 juli, pojke, 13 månader


Adopterad från Peru:

28 juli 2016, flicka, 26 månader

Annika:

1 augusti, pojke, 24 månader

Resan till dig:

8 augusti, pojke, 16 månader

Anonym:

10 augusti 2016, pojke, 13 månader

Morfar:

20 augusti, pojke, 24 månader

Namnsdagsbarn:


25 augusti 2016, pojke, 11 månader

Åsa:

12 september, flicka, 14 månader

Louise: 

23 september 2016, pojke, 10 månader

Jag:

26 september 2016, pojke, 17 månader

Marr: 

3 oktober 2016, pojke, 16 månader

Tobias: 

10 oktober 2016, pojke, 18 månader

S:

28 oktober 2016, pojke, 17 månader

Evelina, andra gissningen:

31 oktober 2016, flicka, 8 månader

Jenny:

2 november, flicka, 18 månader

Anna: 

12 november 2016, flicka, 14 månader

Emma: 

22 november 2016, pojke, 19 månader




Cornelia:

12 januari 2017, pojke, 17 månader

Kai, andra gissningen:

16 januari 2017, pojke, 19 månader

Evelina:

20 januari 2017, pojke, 26 månader

Caroline:

23 februari 2017, pojke, 23 månader

Louise:

11 augusti 2017, pojke, 24 månader

De fyra årstiderna

Jag har plockat vinbär och hunnit slänga för att jag glömt att jag plockat dem. I morse när jag gick ut till bilen för att köra till jobbet blåste höstvindar och utanför fönstret hemma igen dignar äppelträdet av frukt. Ja, med våra snart tio månader i Taiwankön har vi definitivt tagit oss igenom alla årstider och de nyanser som hör till.

Jag förstår att andra semesterperioden inte är slut ännu men för mig är sommaren i mångt och mycket förbi och snart är hösten, årstiden när vi började vänta, helt och alldeles tillbaka igen.

Det kom inget samtal i dag heller. Men i vecka 42 måste man väl ändå bli igångsatt?

Fyrtiotvå veckor

Poppar lite taiwanesisk mandarin så här med fyrtiotvå veckors väntan bakom oss.

Livet på vänt

Mannen har fyllt år så i helgen har vi haft besök av svärisarna och av goda vänner. Sådant som är fint för själen!

I sällskapet inklunderades en bedårande tvåmånadersbebis. Det är förstås både fantastiskt mysigt och ganska jobbigt, det sistnämnda i alla fall efteråt. Det går inte att tränga bort känslorna kring var vi inte är och vad vi längtar efter så. Hur är det möjligt att vi längtat så länge som nära ett halvt decennium?

Vad har vi gjort av den här tiden? Till viss del har vi pausat livet, ibland mer ibland mindre, för det måste man göra. Många önskningar och framtidsplaner startar med "När vi får barn ..." eller "När vi är föräldrar ...". Visst finns det andra saker vi vill, men det här är ju den största drömmen.Vi går och väntar på största förändringen i livet. Vår omvälvande jordbävning. Vårt lilla mirakel. Ja, ni fattar.

På senare tid har jag reflekterat över den långa "livet på paus"-väntan som blivit för oss. Så är ju verkligen de senaste nio månaderna i och med adoptionskön. Den passiva väntan, inte ett finger har vi kunnat lyfta under denna tid. Ja, det skulle väl vara förnyelsen av läkarpappren och våra uppdaterade inkomster möjligen.

Jag är osäker på om jag mår bra eller dåligt i det, men under sommaren har jag nog allt oftare kommit på mig själv med att slås av att "Just ja, här går vi och väntar även fast vi inte kan påverka det på något sätt. Men vi kommer att bli föräldrar. Väl?". Det är som att jag ibland verkligen inte orkar ta in de stora känslorna eftersom föräldraskapet känns så plågsamt långt borta.

Jag blir nästintill apatisk och skjuter undan känslorna som är där någonstans. Med en hektiskt arbetsvardag går det väldigt smidigt. Med med harmoniskt bebisbesök går det inte alls. Då är det som att mitt sinne sluter sig och jag går in i djupa tankar. Grubblar. Försiktigt, försiktigt för att inte den ömtåliga masken ska gå alldeles i bitar.

Men bring it, livet. Jag tänker inte bryta ihop bara för att du är lite utav en "pain in the ass" just nu.

Just ja ...

Det är lite fullt upp med liv och jobb och allt det där. Det är ju det som är rätt mysigt med denna årstid, att även om man börjar jobba igen så finns sommaren och det sociala livet efter jobbet kvar på något sätt.

Vi fortsätter väl med gissningsleken?

Marika B:

7 mars 2016, flicka, 13 månader

Farmor:
12 april 2016, pojke, 10 månader


Susse:

16 maj 2016, pojke, 15 månader

Farfar:

17 maj 2016, flicka, 15 månader

Anonym:

6 juni 2016, flicka, 11 månader

Silvia:

6 juni 2016, flicka, 19 månader




Annika:

9 juni 2016, flicka, 15 månader

Evelina (pandahoff):

16 juni 2016, pojke, 6 månader

Miss Hultgren: 

16 juni, pojke, 10 månader

Kai:

19 juni 2016, pojke, 7 månader

Marion:

3 juli 2016, pojke, 15 månader

Gullmaja:

12 juli 2016, pojke, 13 månader

Farbror Mathias

12 juli 2016, pojke, 24 månader

Jessica:


19 juli, pojke, 13 månader


Adopterad från Peru:

28 juli 2016, flicka, 26 månader

Annika:

1 augusti, pojke, 24 månader

Resan till dig:

8 augusti, pojke, 16 månader

Anonym:

10 augusti 2016, pojke, 13 månader

Morfar:

20 augusti, pojke, 24 månader

Namnsdagsbarn:


25 augusti 2016, pojke, 11 månader

Åsa:

12 september, flicka, 14 månader

Louise: 

23 september 2016, pojke, 10 månader

Jag:

26 september 2016, pojke, 17 månader

Marr: 

3 oktober 2016, pojke, 16 månader

Tobias: 

10 oktober 2016, pojke, 18 månader

S:

28 oktober 2016, pojke, 17 månader

Evelina, andra gissningen:

31 oktober 2016, flicka, 8 månader

Jenny:

2 november, flicka, 18 månader

Anna: 

12 november 2016, flicka, 14 månader

Emma: 

22 november 2016, pojke, 19 månader




Cornelia:

12 januari 2017, pojke, 17 månader

Evelina:

20 januari 2017, pojke, 26 månader

Caroline:

23 februari 2017, pojke, 23 månader

Louise:

11 augusti 2017, pojke, 24 månader

Fyrtioen veckor och en dag

Igår kom ett barnbesked från St Lucy! Äntligen, första på över tre månader.

Vi fortsätter vår väntan.