Vi hade ju packat med ganska mycket karantängrejer i form av mat, snacks och leksaker bland annat. Jag skulle säga att vi inte haft med oss en pinal för mycket. Vi lånade liten vattenkokare av svärisarna, eftersom det inte framgick att det fanns här vilket det sedan gjorde. Vi har handlat ganska mycket snacks och matvaror via foodpanda, så vi hade kunnat ha ännu mer snabbnudlar och tomatsoppa med oss. Middagen är så sen, klockan 18. Så även om Hanna haft godast aptit är hon väldigt hungrig mellan lunch och middag.
Vi har med oss två jordade och en ojordad adapter. På detta hotell är det ojordat som gäller men vi har kunnat beställa en usb-adapter via foodpanda. Tvättlinorna och klädnyporna har kommit till god användning även om de främst orkar underkläder. För bara någon dag sen såg Tobias att det finns en tvättlina att dra ut ur badrumsväggen, så den har kommit till användning när vi tvättat övriga kläder.
Träningsband har varit jättebra, vi har ju kört på ordentligt med familjegympa. Likaså allt pyssel har varit värdefullt. I synnerhethet som överraskningar där grejen/innehållet spelat mindre roll än att få just en överraskning.
Det som varit det absolut bästa vi haft under karantänen är faktiskt Uno. Som vi spelat. Hanna är allt annat än ödmjuk när hon vinner. Hon ställer sig upp på stolen, böjer sig för att lägga ner kortet på högen och väser fram "Ja! Ja! Ja!". I början lät jag henne vinna, jag tänkte inte inleda två veckors karantän med en rosenrasande sexåring, men nu vinner hon faktiskt av egen maskin. Ibland vinner någon av oss vuxna och det är oftast helt okej och en handskaning innan uppmaningen "Vi spelar igen". När det inte är okej kryper hon in under skrivbordet och tjurar en stund, mumlande "Pappa är dum" (ja, han vinner oftare än jag).
Vi har mycket kontakt med alla möjliga hemma och för många är ju den naturliga kommentaren att "Oj, vad ni kämpar på. Jag skulle inte vilja byta", ungefär. Men jag måste säga att ur mitt perspektiv har vi det otroligt bra. Sen har Tobias haft det tuffare, men det var främst första dagarna med jetlag.
Det finns ju inga personer jag hellre hade varit instängd med och vi skrattar så mycket tillsammans, tusen gånger mer än vi tjafsar eller bråkar. Det är klart man hellre hade sluppit karantänen. Men nu finns ju inget sånt alternativ och då känns det fantastiskt att kunna släppa tanken om det och få lägga fokus på att njuta av dessa kravlösa dagar, i stället för att störa sig på det. Det finns ju så många andra hemska situationer vi hade kunnat vara i. Men nu är vi här, tillsammans som en trygg familj i väntan på att få välkomna en lillebror. Sämre kan man ha det! Eller hur?
Här googlar vi djurläten och skrattar åt hur jaken låter:
❤❤❤❤
SvaraRadera❤❤❤❤❤
Radera