En hälsning från pappa

Två veckor. I skrivande stund är det näst intill precis om två veckor som vi får träffa dig. Som vi får hålla dig. Som vi får lära känna dig. Det känns smått surrealistisk att vi faktiskt kommit till den här punkten, för väntan har varit lång.

Åren har gått sedan vi besökte socialtjänsten i Östhammar och berättade att vi ville bli föräldrar till ett till barn. Sedan dess har mycket hänt. Din syster har till exempel hunnit börja i skolan. Hon längtar efter att få träffa dig. Det har hon gjort från första början när vi i brist på ett annat namn kallade dig för "Pytte". 

Länge var du en längtan. Anonym och utan några konturer. Du fanns med oss hemma, på jobbet och i sömnen. Vänner frågade om vi hört något mer? Om vi visste när vi fick åka till dig i Taiwan? Otaliga är gångerna när vi tålmodigt fått svara "nej" eller "inget nytt".

En dag, för lite mer än ett år sedan, när Lina jobbade hemma och jag och Hanna var lediga ringde det. Samtalet kom från Piteå och Barnens vänner. Då blev konturerna lite tydligare. Vi fick snart veta att du var drygt 1,5 år gammal och att du heter Jian-An. Vi fick se bilder och filmklipp och började fundera över vem du är och vad du tycker om att göra. Allra mest fortsatte vi att längta. Vi hoppades på att vi snart skulle få packa väskorna och åka. Din syster ville åka direkt.

Sedan stängdes världen åter ner på grund av en pandemi och att ta sig till dig blev länge omöjligt. På ett ögonblick kunde pandemins kraft minska kraftigt samtidigt som vårt hopp ökade. I nästa sekund ökade smittspridningen samtidigt som vårt hopp minimerades. Men vi fortsatte att längta. Och frågorna fortsatte att komma. "Nu måste vi väl ändå få åka?" "Nej, inte än", fick vi fortsätta att svara.

Sedan gick allting fort. Ett nytt samtal kom från Piteå. Nu var det dags. "Boka resa", "se till att alla (oändliga) dokument är ifyllda korrekt" och "var beredda på att sitta i två veckors karantän när ni kommer fram". Och vi fortsatte att längta.

Nu är vi här. En vecka in i karantänten är det bara två veckor kvar till dig. Nu vet vi lite mer om dig. Vi vet att du tycker om att äta frukt, men inte grönsaker, och att du tycker om att sova. Vi vet att du är omtänksam och att du varnar dina fosterfamiljsmedlemmar när de går över gatan och att du påminner om att man måste vara försiktig när man byter en glödlampa.

Vi vet att du är lite rädd för en granne och att du är lite avvaktande mot nya människor. Om två veckor kommer vi veta så mycket mer om dig. Om två veckor blir konturerna ännu tydligare. Vi längtar efter dig.