Familjelivet 2.0

Sakteliga vågar jag stötvis låta mig påminnas om "Det är verkligen nu det händer". De små och stora stegen mot att få bli Alfred Jian-Ans mamma. Jag bortser från corona, struntar i att tänka att restriktionerna kanske skärps ytterligare och bara tillåter mig drömma mig framåt. 

Jag försöker tänka mig hur vår nya vardag kommer att se ut, särskilt i början. Jag tittar tillbaka på blogginlägg och bilder från första tiden med Hanna och när jag ser tillbaka tror jag nästan att jag minns varje minut. 

I början blev livet otroligt inrutat och anpassat efter hennes behov. Vi fick verkligen märka hur lite sömn vi kunde klara oss på, men inte utan att vi var zombies i vardagen då.  Visst är det annorlunda nu, men det är ju verkligen ett "före" och ett "efter" Hanna. En av hennes absoluta favoritsysselsättningar var att åka kundvagn i affären. Hon verkligen tjööööt av glädje och studsade när hon fick hoppa i den där kundvagnen. Så gick vi långa promenader, var mest för oss själva i lekparken för att sedan hälsa på Tobias en sväng på jobbet. Varje dag, samma sväng. 

Jag är så nyfiken på vad som kommer vara vår sons glädjeämnen i början när vi lär känna varandra. Vem kommer han ty sig till och vilka kommer hans favoritrutiner vara? Jag undrar förstås också vilka svårigheter vi kommer brottas med och hur vi hanterar dem, men det är liksom ett helt eget kapitel att utmanas i. Familjelivet 2.0, here we go.