Vi mår bra

Stor, stor omställning för vår lille kille att komma till oss. Men nu har båda barnen somnat efter mycket lek, stoj och Greta Gris på plattan.

Sista natten som tre i familjen

I natt lägger jag mig sista kvällen som ettbarnsmor. I morgon blir vi fyra i familjen. 

Det är något tyglade känslor jag bär på som kanske inte ens får se dagsljus förrän om några månader. Visst finns eufori och ändlös glädje där. Men jag har inte fokus på mina känslor, utan på Alfred och hur han kommer att må i morgon och närmsta dagarna.  Sedan också Hanna, förstås. 

Så det är mycket mer praktiska grejer som upptar mitt fokus. Att vara lugn och avslappnad vid överlämningen. Vem tyr han sig till? Kommer vi kunna vara utomhus något? Kommer barnen ha känsloutbrott eller kommer det hemma i Sverige? Och så vidare.

Nu håller jag på att somna och ska nog lyssna på kroppen. Så får vi se hur många gånger jag vaknar i natt.

Maskne och katter

Munskydd. När jag lägger mig tror mitt ansikte att skyddet fortfarande sitter där, för vi har ju verkligen på oss det så fort vi lämnar hotellrummet eller som i dag när städpersonal kom in i rummet. På förra hotellet råkade jag gå ner till lobbyn utan en gång och undrade varför det kändes som att folk kollade på mig som att jag glömt byxorna på rummet. Ojdå! Det var ungefär lika pinsamt som att jag hade glömt byxorna. 

Jag har märkt att jag får finnar runt munnen och så snubblade jag över ett av förra årets nyord - maskne! Klockrent ord. Munskydd i denna miljö gör ju att huden runt munnen blir så vansinnigt fuktig och varm.

Det blir så himla konstigt att vi ska ha på oss det första gången vi träffar vår lille kille. Men så är ju reglerna och jag har i alla fall införskaffat lite roligare än de klassiska blå, munskydd med katter på. Jag har också köpt munskydd med Greta Gris, en favorit både för Hanna och Alfred, men Hanna känner sig inte van med de skydden ännu så får se vad hon väljer. På måndag! Wow, snart är vi där. För vi tog ju vårt sista självtest nu och det var förstås negativt! Så nu är det meddelat både till myndigheter och barnhem.

Konstgjort men vackert

I dag trodde vi nog knappt att vi skulle komma någon vart. Hanna var inte beredd på hur varmt 28 grader och tickande uppåt faktiskt skulle kännas och ville därför direkt upp på pappas axlar. Vilket frustrerade pappan eftersom det var exakt detta han trodde de var överens om inte skulle hända i dag (igen). Nå, i stället för att vända på klacken landade vi i att skutta vidare mot Tainan Park där lekparken var dragplåstret för sexåringen. Så klart var den stängd för ombyggnation men vi njöt av resten av parken.

Det är roligt att se både här och i Taipei att parkerna verkligen används. I dag spelade ett gäng pensionärer, möjligen, dubbelbadminton och det är utegym lite här och var. Barnfaniljer, ensamma vuxna, qi gong, människor som tränar att röra på sig och så vidare. Höga träd, lugnande vatten och blommor. Och fräscha toaletter. 

Däremot märker man ju att mycket blir "konstgjort". Parkerna ser så planerade ut, jag reflekterar över att det finaste som finns egentligen är orörd skog så att säga. Lite vildare stuk. Men i en stad i denna storlek får man förstås glädjas åt den planerade grönska man får och den är inte fy skam trots allt.

I morgon tar vi varsitt självtest. Det ska vi sedan redovisa för myndigheterna och även barnhemmet, testen måste så klart visa negativt.

Älskade Tainan!

Då är vi framme i Tainan och är redan förälskade i denna del av staden. Vi bor i norra distriktet på Fushin hotel som vi fått ett gott intryck av, lite finare där dörren öppnas åt en och musik vid hissen. 

Området är ett riktigt myller av människor och ljud, charmigt värre. Trångt och starka färger. Inte så många kostymer och skyskrapor som i Taipei men nästan lika många vespor. Noll trottoarer och mängder av dofter.

När vi promenerade tillsammans på eftermiddagen kom en stark urindoft som nästan gav mig kväljningar. Ajdå, det var visst sannolikt Taiwans nationalrätt stinky tofu som jag lovat mig själv att prova ... 

Något sådant har vi inte ätit i dag utan jag hittade via min vegoapp gudomliga baos! Ett litet, anonymt, stånd på en tvärgata. De lär få besök fler gånger. Det var eventuellt det godaste vi ätit hittills, åtminstone topp 3.

Det är helt otroligt att se sig om och försöka greppa att också vår blivande son bor här och är hos oss om bara några dagar. 

I morgon besöker vi en tygmarknad som verkar riktigt härlig och så har vi lovat Hanna att leta upp en lekpark. Vi bor väldigt nära sevärdheten Chikkan Tower men sparar det till söndag när vi är helt fria från karantänreglerna.

Pandemiturister på vift

Dagarna i Taipei rullar på. Igår spanade vi in Chiang Kai-Shek och i dag Taipei 101, utsidan. 

Det är flera saker jag skulle vilja göra men känner att jag får bromsa mig själv. Vi reser i en pandemi med väldigt speciella regler och vi reser med en sexåring. Det gäller att hitta balansen och det tror jag nog att vi gjort. 

Det vi vuxna kanske främst saknar är att äta ute, vi får bara beställa take away och denna måste ätas i hotellrummet. Lika trist är det att inte kunna vara på platser med mycket folk, tänker då på små livliga gränder med charmiga butiker och givetvis nattmarknader som vi undvikit. 

Det ser vi i stället fram emot från och med söndag när vår självkarantänvecka passerat. Det ska sägas att reglerna är luddiga och kan tolkas rätt olika, men vi har fått hitta vårt sätt vilket är ganska försiktigt. Hade det bara varit jag och Tobias hade det också varit lättare att hålla det avstånd vi är ålagda att hålla och slinka in i små butiker eller så, men nu är ju ett par spralliga sexårsben med på resan.

Måndagen, vid Shifen Waterfall, var helt fantastisk. Ett minne för livet för oss alla tre. Däremot verkar det inte hamna på Hannas Topp 3-lista. Roligast i Taiwan hittills tycker hon varit 1. Alla lådor med mat vi fick på gamla hotellet. 2. Att sitta på pappas axlar. Tredjeplatsen på listan är oklar, hon verkar nöjd så.

Vädret har skiftat otroligt. Väldigt varmt och soligt söndag och måndag, medan tisdag och onsdag mer liknat svensk midsommar med gråa moln, duggregn och ganska svalt jackväder. Det har gjort att vi inte intresserar oss för Elephant Mountain som jag såg fram emot, med utsikt över Taipei. Det är inte väder för att se något helt enkelt.

Skillnaden från midsommar, är väl förresten det jordbävningslarm som väckte oss i natt. Båda våra mobiltelefoner började durra och låta samtidigt som hotelltelefonen tjöt. Vi hann läsa textmeddelandet på engelska om att det var en jordbävning, att vi skulle hålla oss lugna och söka skydd, vilket vi beslutade innebar att vi stannar inne på vårt rum. En titt i korridoren visade också att det var tomt där. Strax efter meddelandet skakade sängen till. Det höll på några minuter och sedan när man börjat somna om var det också ett efterskalv. Det var utanför östkusten som epicentrum var, så den var inte särskilt stark i Taipei och inte heller i Tainan. En fyra eller femma, på en skala där åtta är högst. Hanna sov sig igenom hela spektaklet, men hon mindes på morgonen att ett larm hade tjutit.

I morgon bär det av med tåget mot Tainan. Det ska bli riktigt mysigt! Innan dess hinner Hanna leka en sista vända i stora lekparken i Daan Park.

Jag lägger ut rätt mycket i stories på Instagram, det är så smidigt, och det går jättebra att titta in där för den som vill se fler bilder (@coolbridge).

10 400 steg i Taipei

Trötta och glada efter att ha njutit av Taipeis "uteliv" i dag. I dag njöt för många i vackra Daan Park för att vi skulle kunna vistas där, söndag är parkhängsdag syntes tydligt, men vi har sysselsatt oss ändå och ser fram emot parkhäng någon vardag. 

I morgon åker vi på utflykt tillsammans med Henry som vi äntligen träffat efter mycket mejlkontakt! I dag när han hämtade oss var hans dotter med, fantastiskt härlig tjej lika gammal som Hanna. De var blyga men hittade givetvis snabbt sätt att leka i bilen trots att de inte kan varandras språk. Inte nytt, men väldigt fint att se.