Vi hade tänkt göra vegetarisk sushi i dag för att uppmärksamma milstolpen tio månader. Men jag är alldeles matt och orkade inte utan föreslog hotellfrukost i stället. Fast vi fick vända på klacken när hotellet hade konferens och därför hade stängt frukosten tidigare. Morr. Vi gick till Waynes. Riktigt mysigt. Vi satt länge och pratade om nutid, dåtid och framtid. Jag tog till och med påtår.
Tio månader och en dag. Det är tungt, som nog också märks på bloggen. Samtidigt är jobbet slitsamt. Igår när jag vaknade förstod jag inte riktigt hur jag alls skulle klara av att ta mig upp ur sängen. Men det gick ändå och jag flaggade för närmsta chefen som stöttade och hjälpte mig att komma fram med en klok plan för att jag inte ska säcka ihop. Skönt. Nu känner jag mig mycket lugnare. Jag är annars så rädd för att visa mig svag. Men låter man det gå för lång tid, så riskerar man ju att det blir så mycket mer illa än det behöver bli.
Igår blev jag verkligen varse att när jobbet är väldigt tungt, samtidigt som adoptionsprocessen är väldigt tung så finns ingenstans jag kan hämta energi ifrån till det andra. Särskilt tydligt märks det när det är sådant jag inte kan påverka och så är det verkligen i båda fallen. Dubbel trubbel. Jag blir helt dränerad. Logiskt, men en riktig väckarklocka. Nu ska jag verkligen ladda batterierna i helgen. Egentligen började laddningen redan igår, när vi äntligen fick träffa en efterlängtad bebis och hennes harmoniska föräldrar. Lilla Alma, som förstås var helt bedårande!
Tio månader och en dag. Jag försöker tänka att det ändå går framåt. Lilla milstolpen.
Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat. Ni verkar vara så fina och kloka människor. Jag hoppas så att ni snart får ert barnbesked.
SvaraRaderaMen hjälp, så gulligt skrivet av dig. Tack.
RaderaJag vet styrke kramar kan man inte få för många. ❤❤. Så massa kramar till er. Svärisen.
SvaraRaderaÅåh, tack <3
RaderaJag har heller aldrig kommenterat men känner dina svärföräldrar och Mathias. Läser regelbundet och ville bara kika in och skicka styrkekramar och hoppas verkligen ni får ert barnbesked snart. Kan inte tänka mig hur tungt det känns med denna väntan. Kram K
SvaraRaderaÅh, så fint av dig. Tack K!
RaderaSkickar styrka. Hoppas ni får besked snart och gärna den 12 september som jag gissat på. Bara så du vet så stärker din blogg i min och min makes process att försöka barn. Åsa
SvaraRadera12 september låter ganska lagom! Inte en dag för tidigt :) Hoppas det ska gå bra för er, och oss, i familjebildandet. Glad att kunna vara till den lilla hjälp det går <3 Heja, heja!
RaderaLängtan kan vara tuff, slitsam och tung att bära. Hoppas det snart blir er tur! ( hur långa väntetider är det i snitt?) Bra att du tar hjälp på jobbet, som du skriver- innan det blir för jobbigt. Bra att du tar hjälp och är lyhörd när det gäller dig själv ( ensam är oftast absolut inte stark) Skickar en styrkekram. // Karin
SvaraRaderaJa, verkligen. Det är svårt att säga något snitt då så många faktorer spelar in. Men de senaste väntetiderna har väl varit allt mellan sex månader och drygt ett år. Det varierar väldigt. Tack för peppen! ❤️ Kram
RaderaKämpa på! Jag tror verkligen det börjar närma sig ert barnbesked (jag tror jag gissade på 3/10). Tror att ni har kämpat ungefär lika länge som jag och min man (4 år har gått för oss ni). Jag känner att nu får det faktiskt lösa sig snart för oss båda. Vi har just börjat med andra IVF:en. Känner mig helt slut av denna långa väntan (har varit sjukskriven en period från jobbet). Men jag har en känsla att det löser sig nu i höst för oss båda. Vi får tro på det! Kram!
SvaraRaderaTack! Ganska lika för oss då, vi har längtat i drygt 4,5 år. Ja, vi får hålla tummarna för varandra. Kämpa, kämpa. Heja, heja ❤️ Kram!
RaderaSkickar styrkekramar och hoppas innerligt att ni snart får det efterlängtade beskedet!!
SvaraRaderaKram tillbaka och stort tack ❤️
Raderajag har precis kommit hem från träff för vuxna adopterade och jag verkligen gillar att träffa andra adopterade :-) så det var verkligen det bästa med att bli vuxen för det var först då som jag hittade andra vuxna adopterade att dela mina erfarenheter med att vara adopterad
SvaraRaderajag gissar på ni får barnbesked den sista September och som är en flicka på 3 år
mvh diana adopterad från Peru
Kramiz
Åh, vad fint att det känns värdefullt!
RaderaVi har redan nu kontakt med barnfamiljer som adopterat från barnhemmet vi adopterar ifrån. Det känns bra att hålla kontakten och förstås fortsätta med det när väl vi fått barn.
Gissningen noterad.
Kram!
Hoppas på barnbesked i höst för er. Gissar på 12 september. Nu har ni väntat länge nog!:) Vi hoppas på att få börja med insemination med donerade spermier i höst/vinter. Även det efter många års väntan och längtan, smärta och sorg. Men vad gör man inte för sitt efterlängtade barn?<3
SvaraRaderaStor styrkekram! /// Cornelia
Haha, ja. Kan inte annat än hålla med ;)
RaderaHåller tummarna för er, att ni får börja med det snart och förstås att det blir succé! Styrkekram tillbaka <3