Apropå klippet så märkte vi från början när vi fick Hanna att jag fick tillbaka min Gällivaredialekt! Annars brukar jag bara ha den i telefonsamtal med släkten uppifrån. Dialekten är varmt välkommen men tror den försvunnit nu, svårstyrt. Jag vet inte om det kanske hade att göra med att dialekten funkar väldigt bra när jag vill vara pedagogisk och prata tydligt. Kändes som en festlig iakttagelse hur som helst.
Efter fem år av längtan fann vi vår dotter i Taiwan. Nu längtar vi efter syskon.
torsdag 31 augusti 2017
När Doddo fick en puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.
Vänliga hälsningar
Lina