Den outhärdliga väntan part 193527

Väntan är jobbig nu men jag ser ju att vi lägger tid bakom oss och förstår att det är bra. Vi roar oss med att försöka bryta vardagsmönster. I dag var jag, Hanna och farmor till Pinchos lite "bara för att" medan Tobias och hans pappa var på bio.

Det är ganska mycket på jobbet, så arbetsdagarna formligen rusar iväg på gott och ont. Min chef förtränger nog hur nära Taiwan och nästan ett års föräldraledigt faktiskt kan vara. Det hinns liksom inte med att tänka på och råkar man göra så drabbas man av ett mindre behagligt stresspåslag. Ingen "fasa ut sig i lugnt tempo" här inte.

Jag vet en familj som får åka snart och en strimma hopp tänds att tänk om vi faktiskt får lyfta före årsskiftet. Åh, det är ett så starkt hopp fast chansen är så extremt minimal. Det skulle vara väldigt skönt att få ett datum nu, det är väl främst det som börjar bli outhärdligt. Men det är ju troligtvis ett par veckor bort innan vi får ett datum. Vad sägs om 27 december? Kanske skulle fråga domstolen och St Lucy om det, eller så bara bestämmer jag att vi kör på det!