Dagar, veckor, månader går. Jag tänker på det när man ser på Facebook alla bekanta som outat graviditeten med en ultraljudsbild, berättar om barnens första leende, statusar om första tanden, en film på de första stegen, statusar om lyckan, kommande småsyskonen och så syskonen. Och så lyckan.
Det börjar liksom om igen hela tiden. Ja, känns som man hade kunnat hinna få hur många barn som helst under den här tiden. Well, well. Inte mycket man kan göra för att påverka det så här vid frukostbordet. Det är så det är, helt enkelt!
Men tanken slår mig: tiden innan Facebook. Slapp man sånt här då? Då visste man ju inte lika mycket om den där gamla klasskompisen i mellanstadiet man aldrig umgicks särskilt mycket med och som visst flyttade till Motala. Kanske dags att göra en rensning, så man slipper en del statusar i alla fall. De blir ju liksom lite väl mycket salt i såren.
I helgen blir en bra helg. Dags att träffa efterlängtade släktingar i Stockholm, så ska vi bonnläppar göra stan lite osäker!
När jag mådde som sämst bestämde jag mig att sluta med facebook. Konstigt nog började jag må bättre. Men som du säger, en rensning kan ju vara skönt och bra! :)
SvaraRaderaJag funderar ibland på facebooks vara eller icke vara för mig...är det värt det? Antingen kan man ju sålla bland sina "vänner" (som ibland inte ens är vänner utan ytligt bekanta/gamla kontakter) eller bara sluta... mår man dåligt av det är det ju kanske inte värt det? Hoppas du får en underbar helg!
SvaraRaderaHej! Jag gillar verkligen din blogg, dels på grund av humorn och ärligheten men även för att jag befinner mig i samma sits. Har försökt bli gravid sedan mars 2012 och ska kontakta gyn i januari för att påbörja ivf. Har lite gett upp hoppet att vi ska lyckas på egen hand trots att det inte hittats några "fel" och längtar nu tills januari.
SvaraRaderaDet här med facebook är svårt, jag är nästan aldrig inne längre för att slippa just det du skriver. Samtidigt kan det vara skönt att få veta att någon ny blivit gravid när man är själv och slippa höra det från någon annan, om du förstår vad jag menar :)
Hej,
RaderaOch tack för din fina kommentar! (som jag bemödar mig att svara på först nu, sorry :)
Hoppas att det går bra för er med ivf:en! Jag förstår det här med att ge upp hoppet, är själv i de tankebanorna väldigt ofta.
Helt sant att det är skönt att se det på facebook i stället för att överumplas av det på stan eller så.
Hej!
SvaraRaderaBlir berörd av din berättelse då jag gått igenom samma sak.
Vi försökte i 2,5 år innan vi sökte hjälp. 6 månader senare fick vi ett + och ytterligare 9 månader senare föddes vår underbara dotter som idag är 1,5 år gammal.
Så har ni unte fått hjälp än, sök hjälp.
Grattis till er dotter!
RaderaVi har sökt hjälp, inte hittat något fel och därför valt att pausa utredningen skulle man kunna säga. Men nu har det snart gått två år och därför tänkte vi kontakta sjukvården snart igen. Vi har nog känt att vi vill försöka själva riktigt ordentligt innan vi ger oss in i sjukvårdskarusellen.
Å vad jag känner igen mig! Just den där tanken att det skulle ju ha hänt redan, och istället är jag tillbaka på noll. Igen. Vi har försökt i 3,5 år, och nu har vi precis påbörjat behandling inför IVF. Kolla gärna min blogg, http://virrvella.tumblr.com/.
SvaraRaderaSkaffa ett nytt konto och låt de andra,du inte vill ha kvar på fb, va kvar på det gamla. Så lägger du bara till de du vill ha i din nya. Som skrivet, jag gjorde så på min instagram. Klurigt det här med statusar och bilder. Jag ser hellre mat eller djur
SvaraRaderabilder på Kram på dig L!
Haha, samma här!
RaderaHellre mat och djur.
Just nu har jag valt att bara blocka de som "bombar" allt för mycket, alltså göra så att de blir osynliga tills jag väljer att göra dem synliga igen. De som jag knappt känner, har jag tagit bort helt.
Kram!
Sååå klokt! Jag är för feg för att blockera på fb. Men kanske är dags nu :/ kraaaam!
RaderaPsst... De ser inte när man blockerar dem, så det är en väg för oss fegisar att gå ;) Tror jag i alla fall?! Haha
RaderaKan vara så! Får fundera lite till på detta (;
Radera