Why mensen, why?

Tack för all pepp, fina ni!

I dag var ju då Dagen. Jag vet knappt var jag ska börja. Men jag kan nog börja med att säga att både jag och min man kände väldigt fort att vi har hamnat i trygga händer.

Innan vi kom till IVF-kliniken var jag inställd på att jag nog halvt skulle bryta ihop om vi inte fick börja behandlingen snart. Men det har förändrats. Jag bröt inte ihop när jag fick veta att vi kommer att göra det långa protokollet och att vi inte kommer inte att hinna med det innan kliniken har semesterstängt. I stället får jag börja med nässprejen i juli, under semesterstängningen, innan vi fortsätter med sprutor och äggplock i augusti.

Nu fiskar jag efter fördelar med att vänta här, men jag tänker dessutom på att jag nog kommer att hoppa in som chef i juni och då snackar vi små möjligheter till flex och frånvaro. I augusti däremot har både jag och mannen semester. Men när jag hörde på dem att vi nog, kanske, möjligen inte hinner innan sommaren så ville  nog, kanske, möjligen den lilla djävulen inom mig löpa amok. Hiva ner stolar, svinga mellan takbjälkarna och fly ut genom fönstret. Skrika "Why mensen, whyyyy?!!" och fula ord och avsluta med ett förtvivlat vrål.

Men, nej. Jag köper deras förklaring. Min mens är nu och därför kommer vi i gång alldeles för sent med behandlingen, som vi kanske dessutom tvingas avbryta för att kliniken tar semester. Framför allt har vi förtroende för dem. Det känns viktigast för oss. Jag är bara så glad att äntligen vara i gång, även om det blir en lite lång paus. Men vis av erfarenhet vet jag att våren kommer att rusa i väg.

Det känns som att jag fortfarande har en massa inom mig att berätta, men jag tror att berättelsen stannar här för i dag.