För mig känns det inte naturligt när den jag spår mig hos ställer en massa frågor. Det känns som båg. Personen ska på något sätt kunna ge mig svaren ändå. I slutet frågade jag ändå om hon såg några barn. Och det blev tvärt nej, "inte på väldigt länge". Det var 200 kronor i sjön, tänkte jag efteråt. Jag tror att hon tyckte att jag ser rätt ung ut (häromdagen presenterade sig nya grannen för mig och undrade om mina föräldrar var hemma).
Men, men. Jag hittade ett par fina stenar, som inte känns som två tior i sjön. Även om de inte hjälper oss på traven så gillar jag tanken på att ha två turstenar. Den ena sägs "hjälpa oss med våra önskningar" och användas "mot barnlöshet" och den andra stenen ger "styrka och mod". De kanske hjälper för oss ungefär lika bra som ägglossningstesterna gjort. Men jag tänker att det är trevligt med en liten "hålla tummarna"-känsla i byrålådan.
Prove her wrong for crying out loud. Ni ska ju börja IVF snart så du har alla chanser att vara gravid innan året är slut.
SvaraRaderaHåller med om att det kan kännas bra att ha något eller någon att hålla fast vid och kunna luta sig mot när det känns tungt! En "lyckosten" kan absolut vara en sådan sak!
SvaraRaderaNu håller vi tummarna!
Många kramar!