En fantastisk liten låda

Det är så många som längtar med oss och det tar sig uttryck på olika sätt. Vårt blivande barns farmor har en helt fantastisk längtanslåda! Den har hon börjat fylla med lite böcker och gosedjur, gamla och nya, och hon är inte ensam. Också blivande farfar, gammelmoster och ännu fler hjälper henne att lägga ner saker i längtanslådan och hon låter dem inte göra det utan en liten hälsning till barnet. Det är så gulligt!

Längtanslådan!

Har jag berättat att Tobias mamma och jag längtat sida vid sida stor del av denna process? Ja, alltså Tobias och jag gör förstås det av naturliga orsaker men på ett helt annat sätt. Maritha och jag pratar gärna och mycket om längtan och framtiden. Vi är nog lite känslosamma grubblare och tänkare när det kommer till den här resan. Jag försöker att inte ta ifrån Tobias något som han kanske vill berätta själv för sina föräldrar, men han säger också att han uppskattar att jag kan sätta ord och delge hans mamma vad som händer i adoptionsprocessen.

En annan grej med min och vårt blivande barns farmors längtan, är att den är något som vuxit fram under så lång tid på något sätt. Min mamma berättade för bara någon månad sedan att först nu börjar hon på riktigt ta in att hon ska bli mormor och hur stort det är, även om vi förstås hållit henne uppdaterad hela tiden. Som hon längtar, men det har nog varit överväldigande för henne att smälta detta och den förväntan som kommer med att våga drömma och se framåt. Då och då har hon frågor och tankar om framtiden.

Barnets första tomte.

Nu vill jag se längtanslådan varje gång vi kommer till Gimo. Min svärmor är lite fundersam kring att hon egentligen skulle behöva en större låda för att få plats med allt, så jag skojar om att hon kanske behöver döpa om deras friggebod till "längtansfriggeboden" att ha grejerna i.

Hur stor eller liten längtanslådan än är så gör den något med mig, med oss, tror jag. Tänk ändå att det ryms så mycket framtidstro och kärlek i den lilla lådan. Rekommenderas varmt!