Skala, skala, skala ...

En köksvägg som ska bli vit.

Det är lite tempo i vardagskvällarna just nu och jag tittar inte in här lika ofta. Jag har ägnat "egentid" åt att spackla vår köksvägg men kan inte slipa just i kväll på grund av att det förstås låter en del och det är en i hushållet som behöver sin sömn. Så jag hade tänkt ta tag i sovrummet uppe eller vardagsrummet, som vi också är i färd med att måla eller tapetsera. Men så såg jag alla grejer som måste flyttas innan väggarna kan tvättas ... och bestämde mig för att slå mig ned hos er en stund. Hej.

Vad kan jag berätta om vår fantastiska lilla tjej nu? Hanna har kommit på tjusningen med att skala mandariner och ägg. Så det gör hon mycket och gärna. Hon äter en del, men mycket mindre än hon skalar, och mamma och pappa får nog det mesta. Mackan ska helst, utöver ett tjockt lager smör, serveras tillsammans med en smörkniv. Kaviar är väldigt, väldigt gott. Men den sockriga delikatessen ska inte ges på smörgåsen, utan ätas rent med sked. Enligt Hanna är den månatliga dos hon får på tok för liten.

Nu är Hanna dessutom, utöver katten och hästen, vass på att berätta vad fåret, kon och hunden säger. Det lossnade när hon lagom till Halloween började skrämmas och säga "Bu!" så mycket som möjligt. Jag behöver också smyga in en rättelse här, för apropå ett tidigare inlägg tror jag inte att det är en logoped vi får träffa vid bvc-besöket utan bara "vanliga" bvc som kollar till talet.

Nu ska jag nog ändå ge mig på den där städningen inför väggspacklingen. Det är ju fantastiskt skönt att komma igång med, och så småningom få bocka av, sådant man velat göra länge. Det är lite småjobbigt i mitten av allt bara.

"Varsego mamma, här får du en (till) mandarin att äta".