I ett fotoalbum

Är ni bra på att faktiskt sätta ihop fotoalbum eller fotoböcker? Eller samlas korten på hög, om de ens tar sig ur datorn? Våra fotoalbum fylls så sakteliga på av husets volontärarbetare i detta avseende. Det vill säga av mig. Vi passade på att beställa ett gäng bilder när vi beställde de som ska skickas till Taiwan. Men visst är det ännu många som väntar på att ta sig ut från datorn. Trots att vi ju aldrig brytt oss om att framkalla bilder så ofta som nu. Min gissning är att så snart min föräldraledighet är över kommer jag inte ha samma möjlighet att göra detta lika "pö om pö" men å andra sidan börjar vårt fotograferande sakteliga komma in i en normallunk i detta vinterhalvår och dessutom efter ett somrigt, läs: extremt fotovänligt, halvår tillsammans.

Fotoalbumen är verkligen bland de ägodelar som skulle vara absolut värst att förlora. Samtidigt mäktar jag inte med att göra flera uppsättningar. Utan jag tänker ändå att om det värsta skulle ske, så har andra människor bilder på Hanna och på oss tillsammans. För det är ju just de bilderna jag inte skulle stå ut att vara utan. Hennes start i livet, både i Taiwan och i Sverige.

Något jag inte ens tänkt på, men som jag såg i en Facebooktråd, är vad som sker med fotoalbumen vid en separation eller när barnet flyttar hemifrån. Men att göra tre uppsättningar album känns ju bara för mycket livrem och hängslen. Man får ta det där och då, om det blir ett där och då, dela upp det där och då.

Kvällen har också ägnats åt att lägga ut otympliga prylar till försäljning. Påmindes om varför jag drar mig för sånt, när första frågan om vinterdäcken kom efter någon minut. "Passar dom Saab 9-5 a?" Jag ville bara svara "Jag har ingen jävla aning. Jag är inte Google.". Men behärskade mig och nu verkar de faktiskt vara sålda. Så sköööönt! Sommardäcken blir antagligen mycket svårare att kränga.

Vi är i en riktig "Nu fixar vi undan det här"-period i många avseenden och det känns väldigt skönt. Det är sånt som inte bara blivit liggande under tiden som nykläckta föräldrar, utan också under den tunga väntan. Men det här är antagligen också sånt som jag inte kommer ha samma engagemang för när jag är tillbaka på jobbet.

Sist men inte minst har vi sjukstuga här hemma. Förra veckan låg Tobias däckad och han hann bara bli frisk så däckade jag. Fast att vara föräldraledig och halv-sjuk, alltså inte så man behöver någon som tar över barnpassandet, är verkligen inte att vara sjuk på riktigt. Det blir verkligen inte vila i den utsträckning man hade behövt för att fungera normalt, samtidigt som jag känner mig betydligt friskare än jag hade gjort om jag inte hade barn. Men jag har flyttat många barnböcker, leksaker och Hannas surfplatta till sängen för att kunna ligga ner. Det har faktiskt fungerat väldigt bra än så länge. Hanna är ju då frisk, som vanligt. Hon har ännu inte varit sjuk sedan vi fick varandra. Helt otroligt. Jag tror att den där bakteriehärden till snuttefilt är magisk.