Tack, tack, tack!

Bakom dörren med varningstriangeln
finns rummet där the magic is happening!

Verkligen jättetack för alla varma kommentarer efter att jag valde att dela med mig lite mer av vem jag är. Det känns som att det var ett riktigt bra beslut!

Jag ser fram emot att kunna skriva och fota på ett lite annorlunda sätt än tidigare om vår tredje ivf som drar igång om mindre än tre veckor. Helt galet, förresten! Det känns dessutom bra att kunna berätta öppnare om föräldrautbildningen inför adoptionsprocessen. Jag tror att det är vi och tolv andra personer som börjar den nu på torsdag. Ännu mer galet snart! Och så vansinnigt spännande. Detta är ju, till skillnad från ivf:en, något som vi aldrig stått inför tidigare.

Ytterligare en grej som gör det roligt att vara öppnare i bloggen, är förstås att kunna bjuda på lite trevligare bilder. Här är jag vid andra ivf-försöket på kliniken i Falun, just innan ägget skulle sättas in. Jag hade på mig en "nu jävlar håller vi tummarna"-tröja. Fotbollslaget Chelsea FC är min mans favoriter. För länge sedan, innan vi visste att det skulle vara så himla svårt att ens bli föräldrar, förhandlade vi med varandra att om vi får en flicka så ska hon heta just Chelsea i mellannamn på min mans begäran. Får vi en pojke vill vi att han ska heta Erik i mellannamn, efter hans morbror som inte är i livet längre.

Kornet är på plats

Igår besökte vi kliniken och jag fick ett befruktat, fint, ägg insatt i mig. De två andra befruktade äggen odlar de vidare på fram tills tisdag. Har de klarat sig tills dess, så fryses de in.

På väg till Falun igår kände jag mig ganska orkeslös och tom. Det är psykiskt påfrestande att ha ett misslyckande bakom sig och att nu försöka ta sig igenom samma sak fast med annorlunda utgång. När vi kom fram till kliniken och träffade läkaren så var väl inte mitt sinne särskilt förändrat. Förrän han visade filmen. Han visade en film på det lilla befruktade ägget innan han förde in det! Jag smälte genast. Filmen visar hur ägget delar sig först i två delar, sedan i fyra. Det känns så stort att se och jag känner att jag är med i matchen igen.

Jag har varit trött senaste tiden men för att inte lämna den speciella dagen därhän bestämde jag mig för att överraska mannen med en god middag när han kom hem från jobbet på kvällskvisten. En minnesvärd dag från morgon till sänggång.

Nästa helg är det förresten öppet hus på IVF-kliniken i Falun. I samband med det har dt.se gjort ett reportage och i det finns en häftig berättelse.