Denna väntan

Hemma från intressant kurs. Har nog inte något att förtälja utan ville mest skriva några rader. Jag är i ett sådant där mellanläge, när jag försöker att inte tänka så mycket på det där som det inte går att inte tänka på. Är det något som prövas när man vill bli med barn, så är det tålamodet. Eller jag lär mig åtminstone att jag inte har något tålamod. Man vill ju veta direkt efter ligget, blev ett ägg befruktat?

Jag blödde litegrann för några dagar sedan. Förra året skulle jag ha jublat och tänkt att det måste vara en nidblödning. Nu tänker jag att det kan bero på nästan vad som helst. För det har hänt förr. Så jag avvaktar.

Denna väntan, den är säkert jättecharmig om man väl får ett plus på den där stickan. Men vi andra då? Vi vill bara veta vad som händer så vi kan ligga i fosterställning, borra ner huvudet i kudden och gråta en skvätt för att sedan ta ett djupt andetag, komma tillbaka och försöka igen.