onsdag 15 maj 2013

En ny bok i hyllan

Jag har köpt en bok som är ganska ny. Mellan hopp och förtvivlan heter den och är gjord av Karin Tideström och Ylva Sundgren. Jag har bläddrat i den litegrann och bara läst dussinet sidor, men tycker genast om den. Det är tre par som öppet berättar om ofrivillig barnlöshet.

Boken innehåller fina bilder och även om det är ett tungt ämne, som en del av oss dessvärre vet, så är den lättläst. Det kan man nästan se på framsidan. Att jag inte sträckläst den, beror på att det tar emot då och då. Det blir läskigt likt ens egen historia och så tycker jag det är jobbigt att läsa om IVF. Vi är inte där ännu, men kanske på väg. Jag har svårt att tänka på sprutor och allt det där kliniska. Snälla, snälla, kan det inte få vara så där enkelt som för "alla" andra, tänker jag. Ja, både jag och maken är spruträdda så in i bomben.

Hur som helst kommer jag att läsa klart boken, den är inte många sidor. Men jag behöver mikroläsa den.

Jag betalade cirka 250 kronor för boken. Kanske går det att få den billigare på nätet. Men jag är en sådan där stofil som gillar att stötta lokala handeln.

2 kommentarer:

  1. Usch, IVF kommer bli vår verklighet. Sprutor för både mannen och mig alltså... Först ska de sticka nålar i hans testiklar (aj!) och OM de hittar spermier blir det IVF. Sprutor för mig också. Om de inte hittar spermier blir väl donation aktuellt, och då blir det ändå IVF. Så hur som helst, IVF...

    Känner igen de tankar som du beskrev i ett tidigare inlägg. Om att det känns som att det inte går att bli gravid för att man "har allt", det är liksom serverat, bara ett barn som fattas. Jag känner också så, ännu mer nu när vi ska gifta oss dessutom. Nästan så jag förväntar mig negativa besked när allt annat är så bra.

    Jobbigt att man ska behöva göra det ännu svårare för sig själv med sådana här tankar...

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är jobbigt att tänka på sprutor. Men man får försöka tänka på chansen att det blir något väldigt fint av det till slut, en bebis som äntligen kommer till världen.

      De där tankarna smyger sig liksom på. Men vi får väl försöka att tänka dem och låta dem passera för att kunna tänka lite hjälpsammare tankar och fokusera på det fina i livet. Men fy så svårt det är allt för många gånger.

      Kram!

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina