Vi fick plumsa i djup snö för att kunna ta en welfie vid Barnens vänners skylt i Öjebyn. |
I bakgrunden syns några kartonger från alla turer till ivf-kliniken i Falun, via Ikea i Borlänge. |
Jag förstår att det kanske bästa i många fall är att låta ivf:en vara ett avslutat kapitel. Men i vårt fall tror jag inte att det är så. Vi har båda börjat landa i att vi när en längtan efter att bli föräldrar, inte nödvändigtvis genom en graviditet. Det är längtan efter föräldraskap som är stark. Det är den främsta anledningen till att jag känner mig trygg med vårt beslut. Det känns också bra att vara en bit in i en eventuell adoptionsprocess om vårt sista ivf-försök slutar med ett misslyckande, antingen genom att vi inte blir med barn eller genom missfall. Vi ser det inte heller som en omöjlighet att vi adopterar senare även om vi får biologiska barn via ivf:en.
Det jag tror kan vara svårast att hantera för mig nu när ivf:en snart drar i gång och så småningom är över är att vi från att ha gått de här parallella vägarna, med en längtan som pendlar mellan att bli föräldrar genom förlossning och genom en adoption, når ett vägskäl.
Vilket det än blir, tror jag det kommer att vara med både vemod och glädje som vi går vidare. Det blir nog ganska skönt och tryggt att veta. En graviditet skulle givetvis vara efterlängtad eftersom att det skulle kunna innebära att vi blir föräldrar snart, efter all denna väntan och alla dessa ansträngningar. Men det känns ändå vemodigt, att vi då kommer släppa tankarna på adoption ett tag. Just nu är det adoptionen jag känner starkast för på många sätt. Det är så mycket lättare att ta till sig den informationen, det hoppet.
Vilket det än blir är vi så redo man nu kan vara inför nästa fas i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.
Vänliga hälsningar
Lina