I helgen som var började vi med barnrummet. Så här såg det ut efter ett lager färg. Andra vändan fick vi bort de vita fläckarna. Båda är vi jättenöjda med färgen och glada att vi valde skönt grönt. Vi är nog löjligt stolta över att faktiskt ha åstadkommit detta. Vi fungerar lite så när det kommer till praktiska ting i hemmet. På väggen vid stegen ska den efterlängtade fondtapeten upp. Bästa svärisarna hjälper till med det nu i påsk. Även om jag är i en dipp just nu så är jag sjukt peppad på att se hur det blir utan maskeringstejp, utan plast och utan stege mitt i rummet samt med fintapeten. Hur tuff väntan än är stundtals, ibland långt värre vissa dagar än andra, så har den verkligen sina ljusglimtar. Att se ett barnrum växa fram är en sådan grej.
I samtal med mamma i dag kunde jag sätta fingret på det. Hon föreslog nyttan i regelbundna långpromenader, att det är ett bra sätt att rensa tankarna och lösa problem. Det är det, förvisso, nio gånger av tio. Men adoptionsprocessen - där kan jag inte utsätta mig för en långpromenad där bara jag och tystnaden finns. Tankeverksamheten triggas igång och problemet (väntan) går inte att lösa. Den bara är. Då får jag en inre stress. Nä, det är nog bättre för mig att tackla detta på andra sätt. Jag kommer i alla fall på mig hela tiden med att acceptera sorgen. Jag behöver inte vältra mig i den, men den går inte att ignorera. Den finns där just nu men kommer att gå över.
Snart ses vi igen, så mysigt. Så spännande att få se barnrummet ta form. Jätte fin grön färg. Kram �� Maritha
SvaraRaderaÅ det blev såå fint. Jag och du gjorde (nästan) mest ;) Kram
RaderaJag förstår precis vad du menar. Hade själv en stor dipp till ganska nyligen. Men det funkade väldigt bra att starta små projekt, som ni gör nu med barnrummet. Det blir en liten stunds "avkoppling" från alla tankar. För mig funkade långpromenader så länge jag lyssnade på ljudböcker samtidigt. Men alla är ju såklart olika. Lycka till med barnrummet, ser ut att bli väldigt fint!
SvaraRadera<3
RaderaJa, små projekt verkar vara ett bra sätt att tackla väntan och längtan tycker jag. Dags att komma på vad nästa ska vara. Tack!
Jag vet att det känns lite hurtigt med såna här kommentarer när man väntar och undrar om det någonsin kommer ett barn. Men sen, när man har det där barnet, så är det faktiskt en jättebra vaccination mot att känna sig som utsläpad småbarnsförälder att ha väntat som ni gör nu. När man bara har sovit tre timmar per natt i fyra månader och barnet blir sjuk ovanpå det, då funkar det att tänka: hur kändes det innan då? Och det kändes värre. Man är en väldigt glad förälder efter att ha väntat så mycket, det lovar jag. Det blir bra. Ganska snart!
SvaraRaderaÅh! Tack för peppen. Man hoppas ju att det är så, att det här ska stärka en i föräldrarollen och vardagen och det tror jag att det gör.
RaderaVilken rogivande färg ni valt! Lätt att kombinera med annat, dessutom.
SvaraRaderaJapp! Håller med!
RaderaHej! Förstår verkligen frustrationen i att vänta, men tänk att ni trots allt kommit så långt i processen. Det är ju en fråga om tid, men ni kommer att få ert efterlängtade barn till slut och då kommer det vara värt det! Ert barn finns där ute någonstans! Försök under tiden att njuta av sånt som ni inte kan göra sedan. Styrkekramar till dig!
SvaraRaderaAbsolut. Så är det. Och vissa dagar går det superbra att påminna sig själv om att det "bara" är tid och njuta av det vi inte kan göra sedan. Andra dagar går det sådär eller inte alls. Kram!
Radera