Vad tänker då jag kring surrogatmödraskap? Jag och Tobias har inte ens snuddat vid tanken. Precis som vid äggdonation (alltså att vi skulle försöka bli gravida med en annan kvinnas ägg) har det inte känts som något för oss. Vår starka längtan har inte funnits i en graviditet eller föra vår hårfärg eller ögonfärg vidare utan i att bli föräldrar. Kanske har det också att göra med att man känner människor som är adopterade och har adopterat, fått en inblick i deras känslor, men inte pratat med någon som gått igenom ett surrogatmödraskap eller blivit till genom surrogatmödraskap. Främmande landskap.
Ena biten av mig pustar ut och tycker det är bra att surrogatmödraskap inte tillåts i Sverige. Det finns många sätt att bilda familj på, behöver detta vara ett av sätten? I vilket syfte? Ja, jag och Tobias adopterar för vår egen skull, vårt barn gör inte valet, men samtidigt finns barnrättigheterna med. Innan vi får adoptera vårt barn, har möjligheterna till nationell adoption utretts. Vårt barn har kommit till världen när vi utreds för att bli föräldrar till henne eller honom eftersöks en familj. Så fungerar ju inte riktigt ett surrogatmödraskap. Men visst, långsiktigt när det kommer till adoption går förstås att ifrågasätta att så länge länder i väst adopterar - kommer internationell adoption att existera och andra länder behöver inte bry sig om abortlagstiftning och inte heller möjliggöra för kvinnor att vara ensamstående.
Samtidigt är det en annan bit av mig som undrar om jag inte borde ta och dra något gammalt över mig gällande mina tankar kring surrogatmödraskap. Vem är jag att ifrågasätta, knorra över, detta sätt att bilda familj?
Ibland fungerar ju inte ivf, äggdonation, spermiedonation eller adoption. Reglerna kanske sätter stopp. Då landar vi i frågan "Är det en rättighet att bli förälder?". Lätt för en som aldrig behövt gå igenom ofrivillig barnlöshet att utan att blinka säga att det inte är en rättighet. Jag vet hur fruktansvärt dåligt man kan må av barnlängtan. Men nej, ur mitt perspektiv är det absolut inte en rättighet att bli förälder.
Så lätt för mig att säga, ändå, som (än så länge, förutsatt att jag har hälsa och inkomst för det) har privilegiet att kunna adoptera. Det är väl det som är problemet, att det inte finns några svartvita svar i sådana här moraliska dilemman.
Ett svårt ämne med många sidospår som jag inte riktigt lyckas reda ut. Vilken tur då att det finns andra som är bättre på att uttrycka sig kring detta:
Här är en ganska personlig text av en blivande pappa på nyhetssajten KIT.
Här är en annan personlig text i ämnet, skriven av en kvinna som är adopterad.
Den andra texten är riktigt tänkvärd. "Är längtan efter barn viktigare än barnen?" frågar sig debattören Lisa Wool-Rim Sjöblom som är adopterad från Korea. Hon saknar barnperspektivet i debatten, både när det gäller adoption och surrogatmödraskap.
Jag och Tobias har vänt ut och in på oss själva i denna barnlängtan och adoptionsprocess. Vi landar i att vi aldrig kommer kunna veta om vårt barn hade fått ett bättre liv i sitt ursprungsland, med sina biologiska föräldrar om det hade varit möjligt eller på barnhem. Men vi vet att vi kommer vara föräldrar till vårt barn. Vi vet att vi kommer göra vårt yttersta för att vara de absolut bästa föräldrarna för just vårt barn och vi vet att vi kommer finnas där vad som än händer. Det är vår allra största vilja (och förbannade skyldighet).
Läser din blogg med glädje, hoppas och längtar med er! Jag har lång erfarenhet av barnlöshet och barnlängtan. För oss blev det barn efter ett antal ivf. Genom åren träffade jag flera människor i samma barnlösa situation, som med tiden löste sin barnlöshet på olika sätt, utifrån sin egen unika situation. Jag har tänkt nu när jag har lite perspektiv att det vore bra om alla vi som barnlängtar 'höll ihop' lite mera vad gäller sätten att bli förälder. Nu för tiden finns det ju många sätt. Så själv blev jag väldigt ledsen att surrogatmammor inte skall tillåtas i Sverige. Att inte tillåta den kärlekshandlingen mellan t ex två systrar när kanske en barndomscancer gjort en livmodern obrukbar. Kränkande också mot alla kvinnor att ett av huvudargumentet mot surrogatskap som framfördes i media var att kvinnor kunde känna sig pressade och inte kunna säga nej. Låt oss hoppas och tro att kvinnor i Sverige kan ta ett sådant självständigt beslut, vi kan ta självständiga beslut om precis allting annat i livet!
SvaraRaderaSå jag håller nog inte med dig, i min värld är varje persons/pars situation unik och vi väljer olika vägar att få våra barn. Det ena sättet är inte mera rätt eller fel. Det är inte mera fel eller rätt att låna en systers livmoder än att hämta ett barn från sitt födelseland för att växa upp på andra sidan klotet. Det finns många sätt. Jag skulle önska oss alla ett helhjärtat stöd av varandra.
Kloka ord!
RaderaSom jag skriver har jag har inte suttit ner och diskuterat ämnet med någon som varit surrogatmamma, blivit förälder genom surrogatmödraskap eller någon som kommit till världen på det viset och jag tror det är därför jag har svårt att omfamna tanken. Kanske behöver jag helt enkelt bara lite tid och perspektiv.
Allt gott! / Lina
Allt gott till er! Jag är som sagt glad att jag och alla andra får följa eran resa. Håller tummarna för ett barnbesked snaaaaaaart!
RaderaJag blev för första gången lite ledsen när jag läste din blogg. Annars brukar jag tycka att du har ett väldigt fint och försiktigt sätt att närma dig svåra ämnen. Jag har följt er länge och imponerats av er förmåga att navigera med hjärtat utan att döma andra som gör andra val. Kanske missförstod jag det här inlägget, men jag kände att det blev lite fel. Tänk att du skulle läsa samma inlägg, men att det handlat om adoption. Att någon som har andra möjligheter frågar sig "i vilket syfte" adoption ska tillåtas då barn inte är en rättighet. Tanken skaver lite, tycker jag, oavsett om det gäller surrogat eller adoption. Visst finns andra vägar, men det är inte öppna för alla. Visst finns möjlighet att någon utnyttjas, men det gäller för båda och för så mycket annat.
SvaraRaderaJag har kämpat med barnlösheten under några år och jag har preci som er sett hur dåligt man kan må när man är mitt i osäkerheten. Om vi aldrig lyckas skulle jag gärna anlita en surrogat och vill kunna göra det inom trygga ramar där jag är säker på att inge far illa, och det skulle vi kunna ordna i Sverige. Men nu har jag äntligen lyckats bli gravid med IVF (LYCKA!!!) och om jag kan bära vårt barn hela vägen vill jag gärna i framtiden få bära ett barn åt ett annat barnlöst par. Det skulle inte vara att utnyttja mig, jag ser det som att jag snuvar den kvinna som inte får bära sitt barn på en graviditet hon väldigt gärna hade velat få uppleva. Och samtidigt som jag får uppleva den kan jag hjälpa paret ut ur det där fruktansvärda mörkret som barnlösheten är. Win win.
Jag tror inte du menade att döma någon den här gången heller. Men ville ändå säga hur jag uppfattade det för jag tror många kan bli väldigt ledsna när deras sätt att bild familj ständigt ifrågasätts.
Tack för en bra blogg!
Tack för ett bra inlägg!
RaderaJag menar så klart inte att döma någon utan vill bara uttrycka mina tankar och utgår från mitt eget perspektiv och att vi landat i att surrogatmödraskap inte känts rätt för just oss.
Det skulle vara spännande att prata med någon som blivit till genom surrogatmödraskap, hur den upplever det, precis som jag fått möjlighet att prata med personer som är adopterade hur de upplever det.
Jag tycker om att reflektera och analysera, också när det kommer till adoptionen där väldigt många har helt olika åsikter än vad jag har. För mig känns det naturligt att alla inte tycker det är okej med adoption, jag har förståelse för det. Det viktiga för mig är vad som känns rätt för just mig (och Tobias).
Jag tycker om att ha högt i tak i diskussionerna när det kommer till ofrivillig barnlöshet och tycker det är väldigt naturligt att man har olika synsätt.
Hej hej!
SvaraRaderaJag förstår dina tankar men du har inte riktigt tänkt klart. Att adoption och inte surrogatmödraskap är rätt väg för er är fantastiskt. Jag har fått barn via en surrogatmamma och är i kontakt med över 20 par som är i samma situation och ännu fler som går i liknande tankar. Ofta är inte adoption en möjlighet för dessa par. Varje par som jag känner en väldigt lång historia av sorg och olika problem med "barnskaffandet". Det är ofta ännu mer i bagaget än de som går vidare till adoption. Jag är helt övertygad om att du skulle ändra åsikt i denna fråga om du fick höra allas historier. Det finns också många kvinnor i deras närhet som gärna skulle bära ett barn åt dem. Att inte tillåta detta i Sverige där vi värnar om kvinnors rätt över sina egna kroppar är sorgligt. Hur kan man säga att man har rätt att göra abbort men man har inte rätt att välja att vara gravid åt någon man älskar som inte kan själv.
Stort, stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar!
RaderaJag är väldigt tacksam för att surrogatmödraskap inte tilläts. Minsta steg mot en normalisering av en "surrogatindustri" som den som finns i Indien är farlig, tänker jag. Att tillåta surrogatmödraskap, om än "bara" altruistiskt, i Sverige riskerar att öka acceptansen för surrogatmödraskap i stort. Kvinnans kropp får aldrig bli en handelsvara. Jag tycker att det är sorgligt och naivt att så många tycker att det är rimligt att utnyttja fattiga kvinnor i andra länder och jag blir ledsen när de som är för altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige använder "Annars kommer vi ju att åka till Indien" som ett argument för att det ska bli lagligt här. Faktiskt inte alls så långt ifrån att säga "Men om jag inte får köpa sex här i Sverige så gör jag det ju ändå i ett annat land". Nej, usch, tack och lov för att utredningen kom fram till det den kom fram till och hade fokus på det juridiska och den potentiella risken för normalisering av handel med kvinnokroppar.
SvaraRaderaHeli, hur menar du att det är att handla med kvinnokroppar om du kan bära din systers barn för att du vill hjälpa henne? Idag är det ju tex tillåtet med organdonation, varför skulle inte det isf vara lika mycket handel med kroppar och riskera att öka acceptansen för att åka utomlands och köpa organ i länder med tveksamma regler?
RaderaJag håller med dig om att det är hemskt när fattiga kvinnor blir utnyttjade, men det finns inget som tyder på att en legalisering i Sverige skulle leda till att fler fattiga kvinnor utnyttjas. Istället kan vi i samhället sätta normer för hur surrogat ska gå till, hur sjyssta villkor ska se ut. Det blir motsatsen till en normalisering av dåliga villkor, tror jag.
Jämförelsen med sexköp är orimlig. Att ha sex med någon för att man själv vill är tillåtet i Sverige, det är ju att betala för sex som är förbjudet. Ingen har föreslagit att Sverige ska legalisera att man betalar för en surrogat, det som föreslagits är att man ska kunna göra det om man själv vill. Dessutom är det en stor skillnad i att de som förespråkar svenska surrogat ofta är välmående medelklasskvinnor som vill få möjlighet att hjälpa ett närstående par som de ser mår dåligt, men jag har inte träffat på en enda välmående människa som gärna vill börja jobba som prostituerad och därför kampanjar för legalisering. Det är verkligen äpplen och päron.
Jag respekterar att du har en annan åsikt. Men försök vara lite försiktig. Det är inte OK att säga "usch" som du gör om hur andra skapar sina familjer. Förr sa man så om homoäktenskap, IVF och ägg-/spermiedonation och motståndarna menade att det var en slippery slope till allsköns hemskheter. Man kan såklart vara emot både surrogat och adoption, men man får uttrycka sig respektfullt.
om man inte gillar jämförelser ska man sluta jämföra på det där sättet. inte heller organdonation går att jämföra med surrogat, sådana jämföreser blir alltid orimliga. organdonation handlar om att rädda en person som redan finns från döden, och det ÄR en mänsklig rättighet, rätten till liv. självklart ska det regleras hårt men risken (för organhandel)är ju "värt" det i att en person får fortsätta sitt liv. förhoppningsvis ska det gå att undvika. om risken (att normalisera handel med kvinnokroppar, en risk man INTE KAN BORTSE från även om man är för) är värt det ang surrogatmödraskap är jag inte beredd att skriva under på rätt av. det är inte oproblematiskt och det tycker jag att man också måste kunna se även om man är för. precis som att jag, som är tveksam, måste kunna se hur surrogat kan hjälpa annars barnlösa par som kanske inte kan få barn på andra sätt.
RaderaSom jag redan förklarat ser jag inte surrogatmödraskap som oproblematiskt.
RaderaMen: Jag har, liksom här, sett andra jämföra surrogatmödraskap utomlands när det inte är tillåtet "hemma" med sexköp (eller att använda droger) utomlands. Där är jag absolut inte beredd att hålla med. Helt enkelt för att jag tycker ämnena skiljer sig kraftigt åt.
Jag är för och har nog i stort sätt alltid varit det. Jag har satt mig in i frågan ganska mycket då jag "var tvungen" att göra det när jag satt i styrelsen i Barnlängtan och var tvungen att ta ställning. För mig handlar det om en grundfråga, att man har rätt att bestämma över sin egen kropp. Sverige är för mig lite som en förmyndarstat som anser sig veta bättre än individen vad som är bäst för den. Det anser jag är helt fel. Och det är det som är huvudargumentet till varför de sa nej i utredningen. Vi har ju inte ens rätt att bestämma över våra könsceller. Om man tex har gjort IVF och skiljer sig eller mannen dör så får inte kvinnan använda de redan befruktade embryon som finns, trots att mannen redan har gett sitt samtycke. Och det går inte ens om han skrivet ett papper där han intygar att det är okej. Det är hemskt tycker jag att man inte får bestämma över sina egna celler, det är som att staten tar de som gisslan.
SvaraRaderaJag tycker inte att det handlar om barn till varje pris, och det är heller aldrig en rättighet att få barn men det pratar inte heller förespråkarna om. Det handlar ist om möjligheten att få barn och rättigheten att få vård av sin sjukdom samt rättigheten att bestämma över sin egen kropp. Precis som någon skrev, vi har rätt att göra abort men inte att välja om vi vill föda någon annans barn. Aborträtten är väldigt stark i Sverige därför tycker jag att det är så konstigt att det finns så stort motstånd fortfarande 2016 när det är det motsatta, att få hjälp att få barn.
Surrogat skulle ge möjlighet till flera som står helt utan hjälp idag, inte ens adoption är möjligt, tex för homosexuella män, ensamstående män och kvinnor där det innebär en stor risk att bära ett barn eller som saknar livmoder.