Vår lilla BB-väska

Visst kan det dröja månader innan samtalet kommer men det kan också ringa ungefär när som helst! Låt oss uppehålla oss vid den positiva känslan en stund. Dagsformen är nämligen som sådan att jag och mannen har ganska svårt att hitta dit.

Förra veckan ville mannen försäkra sig om att jag kommer ihåg att spela in mitt och hans samtal om det är så att adoptionsorganisationen hör av sig till mig och jag får det prestigefyllda uppdraget att meddela honom att han ska bli pappa (åh, ögonen tåras bara jag tänker på det ljuva i att den väntan äntligen ska vara över). Jag har hur som helst tagit över mannens gamla diktafon som jag nu ständigt bär med mig, på samma sätt som han har inspelningsapparatur som han har med sig hela tiden. Haha, två yrkesskadade journalister måhända eller är det så här "alla" gör?

Det slog mig att detta helt klart är vår lilla BB-väska som vi packat. Nätt, javisst. Men ack så betydelsefull. Vi försöker att förbereda oss så gott vi kan och orkar. I min lilla BB-väska, ja jag döper den till lilla eftersom stora, om nu inte den ska kallas RB-väskan, torde vara när resebeskedet väl kommer, ingår också att nu ha bytt ringsignal!

När Barnens Vänner ringer mig kommer Cornelis Vreeswijk höras deklarera "Hejsan morsan, hejsan stabben. Här är brev från älsklingsgrabben ..." Detta outade jag för kollegerna, för jag är ju en sådan som inte riktigt kan hålla inne på saker, vilket ledde till ett "Då vet vi när vi ska börja filma!". Fler yrkesskadade journalister, alltså. Hur väldokumenterat barnbeskedet slutligen blir, återstår att se. Men visst vore det häftigt att kunna spela upp för vårt barn senare i livet.