En av mina närmsta vänner undrade när vi bokat biljetterna, vad jag nu längtar mest efter. Jag var tvungen att fundera en stund, men ganska snabbt fanns svaret där:
"Allra mest just nu, mittemellan flygresan dit (herregud, tänk när planet äntligen lyfter!) och att äntligen vara hemma och leva familjelivet, längtar jag verkligen efter att bara vara vi tre. Att Hanna ligger mellan oss i hotellsängen, kanske dricker välling medan jag får stryka hennes hår. De där 'bara vara'-stunderna när vi trevande försöker lära känna och förstå varandra som familj. Det är det jag längtar allra mest efter just nu", berättade jag för henne.
Och det är väldigt precis så det känts de senaste dagarna och en slags målbild som jag har. Det kanske inte blir precis så. Vad gör väl det? Det kanske blir något ännu bättre! Eller bara något annorlunda. Men på vägen, mitt i allt packande och tvättande och förberedande, blir jag stärkt i att se den bilden framför mig.
Åh det är så spännande att följa er resa att jag nästan håller på och spricka! Och då känner jag ju inte ens er och än mindre kan förstå hur det känns. Tänk att känna hennes hand i din, att se hennes leende och kanske fundersamma blick, tänk att sitta och titta på henne när hon sover, tänk när hon har på sig kläderna ni köpt, tvättat och packat ner. Tänk när ni är i mål <3
SvaraRaderaJa, många stunder vi väntat på är äntligen på väg att slå in. Roligt att du gillar att följa vår resa!
Radera❤ ❤ ❤
SvaraRaderaTack ❤
RaderaFöljer också med spänning! Så underbart att ni snart är tre. Det är ju verkligen det man längtar efter mest när man är ofrivilligt barnlös. Vi ska ha ett första infomöte med kommunen om adoption nästa vecka. Har just gjort ivf 3 som inte lyckades. Så mycket inspiration man får av att läsa din blogg, man känner att vi kanske faktiskt också kan komma fram dit, där vi blir tre. Även om det känns som vi har en LÅNG väg framför oss. Kram!
SvaraRaderaVad fint att du känner så med bloggen. Det är ett viktigt syfte med den! Visst kommer vägen kännas lång för er ibland (det gör den säkert redan). Men det kommer att vara så värt det. Kram och lycka till nästa vecka!
RaderaLängtar med er! Det är så spännande och intressant att följa er. Min mans bror och hans fru väntar barn från Thailand. Vi längtar och väntar med dem och jag tycker det känns bra att läsa mycket om hur processen kan gå till, alla känslor som går upp och ner, förberedelse m.m. Jag får så mycket ut av alla följa er. Känner att jag som blivande faster (wow!) får en inblick i det här och vad jag kan behöva tänka på som närstående. Det ska bli spännande att följa er när ni äntligen får er efterlängtade dotter och kanske få läsa mer om anknytning m.m. Det känns helt sjukt att det kanske finns en lite person borta i Thailand som kommer att bli en del av vår familj! Häftigt. Lycka till nu med packning m.m. så här i slutfasen!
SvaraRaderaVad kul att höra! Så spännande med Thailand. Vi kikade på den möjligheten innan vi bestämde oss för Taiwan. Varmt grattis till stundande fasterskapet! :) <3
RaderaVilken härlig målbild! Jag har följt din blogg länge och gillade den redan när du fortfarande önskade dig en graviditet. Jag tycker det är så imponerande att ni har tagit er enda hit efter alla dessa år som ofrivilligt barnlösa.
SvaraRaderaVet ni egentligen om flickans rutiner (sovtider, vad hon gillar att äta, osv)?
Stort lycka till! /Emma
Så fint att höra! <3 Vi får höra hennes rutiner då och då vid skypen. Men som vi förstått det kommer vi kunna ställa mer detaljerade frågor och anteckna när vi besöker barnhemmet. Kanske får vi till och med en lista med rutiner. Det vore skönt att ha något att utgå från, även om det kanske fungerar annorlunda så snart hon byter miljö. Tack!
RaderaJust ja, jag tänkte ju också passa på att fråga om du har sett dokumentären om adoption som gick på SVT för någon vecka sedan och i fall du har sett den, vad du tyckte om den? Vore spännande att få läsa dina tankar kring ämnet!
SvaraRadera/Emma
Ja! Jag har sett den. Bra att du påminner mig. Klart jag måste göra ett inlägg om dokumentären! Den har debatterats intensivt i olika grupper på Facebook, så jag har mer tänkt på att diskutera den och skriva om tankarna efter den där snarare än i bloggen. Återkommer!
Radera