I dag fick vi veta från Barnens Vänner att det kan dröja dagar innan vi får boka något, men att vi ändå gärna får skicka vår plan. Så det är vad vi gjort nu. Det kan förstås komma att ändras, beroende på om biljetter tar slut eller priserna för just de dagarna skjuter i höjden. Men vi känner oss relativt flexibla där.
Vi får se var vi "landar", men den preliminära planen vi har och skickat vidare till adoptionsorganisationen är att vi flyger med Thai Airways 21 maj-31 maj. Eftersom det senare visade sig att alternativet finns att boka våra tur och retur-biljetter och sedan boka Hannas biljett på det lokala kontoret i Taipei och vi fått veta att det ska kunna gå väldigt smidigt, så känns det till slut som det bästa alternativet. Först kände jag bara "Nej, nej, nej". Men nu känner jag mest "Herre gud, det ska väl inte vara så jävla avancerat att klara den lilla biten om vi nu tagit oss igenom tre ivf:er och snart en hel adoptionsprocess". Så då blev jag lite pepp på den idén, till slut efter att St Lucy-pappan ringt och reket lite med Thai Airways.
Det är svårt att veta hur många dagar i Taiwan som är bäst, för det är ju så otroligt olika för alla. En del upplever att man gärna vill vara kvar många dagar efter första mötet, så man hinner lära känna varandra ordentligt medan man är kvar i Taiwan. Medan andra menar att det är skönt att komma hem relativt tidigt eftersom att det oftast är först då, inte på ett hotellrum, som anknytningen kan ta fart på riktigt. Så är det ju tiden innan, där en del vill turista järnet medan andra mest går runt och grubblar med fjärilar i magen och inte kan fokusera på det alls.
Där känner jag mig rätt lugn, att vi inte kan veta vad som är rätt så vi får bara gilla läget på något sätt. Stressen att det ska strula med bokning av hotell eller flyg känns lite jobbigare, jag vill bara ha det gjort så att vi kan lösa eventuella hinder som uppstår i stället för att behöva vänta in dem om ni förstår hur jag tänker.
Grattis till att ni kommit så långt! Ni funderar inte på att boka via adoptionsresebyrå. Det gjorde vi och man slipper tänka på det praktiska. Vi tänkte först äsch det bokar vi själva men till slut blev det himla bra att slippa tänka på det. Lycka till oavsett hur ni gör!
SvaraRaderaJa, det känns som att vi är en bit på vägen. Det är en stor fördel att vi är två föräldrapar som kan bolla plus att det kommer in bra tips i grupper på Facebook.
RaderaVi hade tagit resebyrå för givet från början, men ju längre tiden gått desto mer har det känts "Nä, varför ska vi göra det?". Den lokala resebyrån har dessutom inte särskilt bra koll på vare sig Taiwan eller adoptionsresor. Så då skulle vi ändå fått sitta i telefon eller mejla med resebyrå som skulle ta fram de olika resorna och vi skulle ändå i slutänden behöva göra valen.
Vi trivs nog ändå bäst med att själva kolla upp grejer i stället för att gå via nån annan. Snabba beslutsvägar!
Vi bokade resan via Halmstad (tyvärr nedlagd men finns en kvar i Umeå tror jag som kan adoptionsresor). Men sen bokade vi boende själva. Så det blev en kompromiss. Jag var så orolig att det skulle bli ngt strul m allt när man skulle boka själv för en tredje person hem så vågade inte riktigt det. Vi mailade bara dem, de tog fram tre förslag o vi bestämde oss för ett av dem.
SvaraRaderaHa en riktigt bra tid nu innan ni blir tre och njut av denna tid och sen när ni blir föräldrar.
Ja, som tur är verkar vi få ännu kortare tid att njuta! :) <3
RaderaMan kan ju aldrig ge tips i den här processen, för, som du så klokt skriver, alla upplever det ju olika. I stort sett löser sig ju allt och det finns fördelar med att både stanna länge och komma hem tidigt. Jag har bara ett tips (och det gäller mest för människor som inte klarar tidsomställningar, vissa har ju inga problem med det): det är bra att inte vara superjetlaggad när man får vårdnaden om ett barn. Ett par nätters sömn på plats innan man står där med krabat i framen är ganska bra. Man blir trött, avtrubbad, ledsen och illamående av jetlagg och allt det är jobbiga saker att hantera med ny familjemedlem.
SvaraRaderaMen mest är det faktiskt bara underbart hur det än blir. Grattis, grattis, igen!
Ja, jag håller med om tiden. Jag vill hinna "landa" lite innan vi får Hanna i vår vård. Det blir ju verkligen en omställning att plötsligt ha ett barn vid sin sida 24 timmar om dygnet. Jisses. 24 timmar om dygnet! Fantastiskt! Men lite läskigt också ... Hehe.
RaderaTack rara du!