En blivande tigermammas röst

Rasism gör mig förbannad men också skitskraj. Nu när jag ska bli mamma till ett barn som i mångas ögon inte ser typiskt "svensk" ut kryper en rädsla ännu närmare in under skinnet. Det blir personligt. Hur ska jag skydda mitt barn från ondska? Hur ska jag skydda mitt barn från otrygghet? Från rädsla? Från rasism.

I fredags rapporterade flera medier om högerextrema, maskerade, män som demonstrerade i Stockholm. De uppgavs ha spridit flygblad där de uppmanat till våld mot människor som ser ut att ha utländsk bakgrund.

Det finns mycket att säga kring detta. Jag förstår att lynchmobben inte är "vanliga killen" på stan. Men jag hör människor prata om "vi" och "de" och jag känner inte igen mig i en sådan värld. Jag är inte rädd för människor som flyr till Europa, Sverige, som vill leva sina liv. Det är människor som motsätter sig det, med "nu räcker det"-attityden, som skrämmer mig. Vad är det för ett synsätt? Inget jag står bakom i alla fall.

För mig blir det väldigt personligt, när andra börjar sortera in människor i fack. Vilka som är okej och inte. Var sorterar de in mitt blivande barn? Ser de en människa eller en hudfärg?

Det är klart jag tar mitt barns kamp, är mitt barns röst. Jag kommer vara en tigermamma var gång det krävs.

Tidigare i dag startades initiativet #inteerkvinna . Vi är flera kvinnor som valt att posta en bild på oss själva och sedan skriva denna text: "Den rasistiska lynchmobben som drog fram i Stockholm i fredags (29/1), och diverse andra rasistiska och fascistiska grupperingar säger sig föra en kamp för att skydda vita/"svenska" kvinnor. Men de talar inte för oss. Kopiera den här texten och lägg upp en bild av dig själv och sprid i dina nätverk."

Ville bara säga det.