Att få skriva om det som ligger en nära

Som reporter på en liten lokaltidning är det förstås sällan jag får skriva om det som jag helhjärtat brinner för och är väldigt insatt i. Ni kanske anar vilka två ämnen jag tänker på? Ofrivillig barnlöshet och adoption, förstås.

Oftast är lokalreporterrollen egentligen ett riktigt "kunna lite om mycket"-jobb. Det trivs jag med, förstås. Men för några veckor sedan hade jag ändå ynnesten att få göra en intervju som handlade om ett levnadsöde där familjen inget annat önskade än ett syskon till dottern och inte kunde ana hur brokig vägen dit skulle bli.

Jag är så glad att jag fick träffa dem och det blev ett så fint och skört samtal. Ni är många som inte kommer kunna läsa denna artikel eftersom den är "plusmärkt". Men jag tipsar ändå, eftersom att en del av er kanske har pluskonto hos någon av systertidningarna till Fagersta-Posten (typ NA, DT, GD, Vlt eller någon annan Mittmedia-tidning). I så fall kommer ni åt denna artikel.

Skärmdump: fagersta-posten.se

Jag är så glad att ha träffat familjen och att de delade med sig så öppenhjärtigt av sin historia och känslorna som följt med. Rädsla, oro och förtvivlan innan lyckan slutligen kom.
"Till och med på BB undrade jag när vi skulle få missfall", berättade pappan för mig.

Som ni förstår är det ett ämne som ligger nära en annan, ja, det är förstås ett ämne som ligger nära många av er också. Jag är glad när jag kan använda mina erfarenheter i jobbet på det här sättet, att nu ut med detta tämligen tabubelagda ämne till läsarna.