Det är en riktigt tuff väntan just nu. Tårarna är liksom på stand by hela tiden. Jag börjar känna mig rätt säker på att detta är den tuffa "innan resebeskedet kommer"-väntan. Det är dessutom lite mer än en vecka sedan senaste skypeträffen och jag börjar bli otålig, sukta efter någon uppdatering att greppa tag i. Men det är tyst, tyst, tyst - förutom i mitt huvud. "MEN RING DÅÅÅÅ", "RING, TELEFON, RIIIING" går jag runt och tänker. Konstant. Jag står inte ut med tanken på att inte veta när vi får åka. Ännu mindre står jag ut med tanken på att det kan dröja till juni.
via GIPHY
Allt detta snurrar parallellt i huvudet med att jag har svårt att ta in att när samtalet väl kommer, är vi jättenära att vara föräldrar resten av livet. Tänk att det är snart det händer. Helt ofattbart att förstå i det här steget när jag bara måste ha tålamodet att stå ut med att passivt vänta.Och åtminstone försöka att inte gå runt och gråta, i alla fall inte på arbetstid.
Förstår att det känns hemskt att inte veta hur länge till man behöver vänta! Hoppas verkligen det inte dröjer till juni. När ni fick barnbesked trodde man ju först att ni får ett relativt litet barn men nu hinner hon ju ändå bli en bra bit över ett år tills ni äntligen förenas... Att det känns tungt är inte konstigt. Vi är många som tänker på er! <3
SvaraRaderaTack! Jag resonerar som att hon är ungefär 1,5 år när vi har henne i vår famn, så har det ju sett ut sedan starten. Så för min del känns inte hennes ålder som någon större skillnad i juni jämfört med april. Särskilt inte när man tänker på att vi får ett helt liv tillsammans. Men visst är väntan ett tungt ok att bära ändå, just nu.
Radera❤ ❤ ❤
SvaraRaderaTack <3
RaderaVet precis hur du känner. Väntan mellan BB och RB var den allra värsta enligt mig. Visst innan BB var ju på sitt sätt men nej så psykiskt dåligt som jag mådde innan RB har jag aldrig mått. Varje dag var som en vecka och den hjälplösheten att inte veta alls, skulle det ta som enligt genomsnittet eller huja man hörde ju om processer där det tog typ ett år! Vi hade turen att mellan vi lämnade akten till domstolen till CH tog det bara några veckor (brukar ju ta några månader) men sen fick vi vänta precis som snittet 2-3 månader på nästa samtal. Och en månad efter samtalet fick vi vår son. Så ja nu är det nära, bara ett samtal bort och ja ni kan teoretiskt vara i Taiwan om en månad drygt. Hoppas hoppas! Och kämpa på!
SvaraRaderaTack Sandra! Din kommentar skänker verkligen tröst och styrka. Tack.
Radera