Det rullar verkligen på. Fyra månader hemma i dag. Imorse pratade jag och Tobias om att det nästan är overkligt att försöka tänka på hur olyckliga vi var innan. Alltså under behandlingarna, under väntan och under nedslagen. Den tiden känns väldigt långt borta, längre bort än första gången vi sågs.
Fyra fantastiska månader.
❤ ❤ ❤.
SvaraRadera❤
RaderaFantastiskt att läsa 💜 Hade precis tänkt skriva till dig och fråga om just detta. Vi har ju som jag skrivit förut fått BB, en liten flicka väntar på oss i Sydkorea. Normal väntetid efter BB är 7-11mnd och vi har väntat 3mnd redan så vi närmar oss... Men tiden går oendligt långsamt och jag bär med mig en otålighet i kroppen varje dag som verkligen tär på krafterna. Ja, du om någon förstår nog vad jag menar. Och då har jag ofta tänkt; försvinner detta sedan? Kommer jag verkligen få känna mig lycklig och lugn när vår kära dotter äntligen är här? Man har ju varit i "kämpar-mode" så långe nu. Därför är det SÅ härligt att läsa din blogg om "tiden efter", och både få tips och råd, och en härlig känsla av att det kommer blir bra 😊
SvaraRaderaJag tar mig friheten att svara utifrån min erfarenher. Vi fick vår första fantastiska lilla son från Sydkorea våren 2015. Och ja, du kommer att känna dig lycklig och lugn, kanske inte helt och hållet precis på en gång för det är en enorm omställning, omöjlig att helt förbereda sig på. Men sakta men säkert kommer lyckan och lugnet smygande, jag kan ännu idag svämma över av total tacksamhet och lycka över vår fina lilla pojke som fyller 4 år om en månad.
SvaraRaderaMen nu är vi där igen fast i en evig väntan., känns det som, vi väntar på vår andra son från Sydkorea, vi gick BB för 5 månader sedan. Även om väntan är svår även denna gång så är ett stor skillnad, tiden att vänta, längta och oroa sig finns inte riktigt på samma sätt denna gång när man har en lite galning här hemma som håller en sysselsatt ❤️ Lisa
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver om att lyckan och lugnet kommer smygande. Hade inte kunnat beskriva det bättre själv än du gör i första stycket. Tack Lisa.
RaderaHoppas ni får åka ner till lillebror snart!
PS. Apropå din kommentar längre ner. Verkligen skönt att få slippa de känslorna! Och i stället få känna att när lyckan äntligen kommer så var den där väntan en fis i rymden. Men visst, en del riktigt tålamodsprövande timmar har man ju redan i bagaget, hehe.
En sak till som är obeskrivligt befriande när man väl blri förälder är att slippa ensamheten, utanförskapet och avundsjukan som i alla fall jag kände som barnlös i ett samhälle som kretsar så mycket kring barn, barnfamiljer och allt vad det innebär. Och Katrine det är verkligen värt all väntan, längtan, oro och sorg., du väntar på ngt fantastiskt!!! ❤️
SvaraRaderaPS och utmanade, frustrerande och tålamodsprövande ... viktigt att tillägga 😀
Lisa vad härligt att läsa! Haha just nu längtar jag även efter allt det "jobbiga", även om det kommer jag säkert få äta upp om ett år att jag sagt. Och ja, jag har förstått på de flesta som önskar syskon, både genom bio och adoption, att önskan och längtan är minst lika stor som första gången. Men skönt kanske att ha det där distraktionsmomentet hemma då 😄
SvaraRaderaLisa gav ju så himla fina svar! De kan jag verkligen skriva under på.
RaderaTack Katrine också för dina kommentarer. Det är ju verkligen så, åtminstone för de allra flesta hoppas jag, att den där fruktansvärda väntan blir som bortblåst när man väl är här. Så kommer vi ju till den biten, att det var ju denna väntan vi var tvungna att gå igenom för att det skulle bli just vi som blev familj ...
Men det är klart att man är otålig mellan barnbeskedet och resebeskedet. Du ska inte få några "passa på att njuta"-råd av mig, hehe, tyckte själv det var skitdrygt! Jag hoppas i stället att ni får åka snart, snart, snart. Kram
Vad glad jag blir över att läsa de raderna. Att man så snabbt kan komma över den här långa långa smärtsamma perioden av väntan. Det är så tufft när man är i det, men då kan man se fram emot när man får lägga det bakom sig. Är så glad för er skulle och längtar så efter att komma dit ni är nu. Vi får se om det blir via ett fjärde ivf-försök eller via adoption.
SvaraRaderaTack snälla! Det är extremt tufft när man är mitt uppe i det, fy fasen alltså. Jag håller tummarna för att ni snart får ha väntan bakom er, vare sig det blir genom ivf eller adoption.
RaderaEtt litet PS är väl att tanken på adoptionsprocessen kan kännas svindlande när det gäller tidsmässigt. Men samtidigt är det en process när det många gånger hela tiden "händer" saker jämfört med en ivf-process som sedan pang, bom, visar ett minus på stickan. Det går ju liksom framåt stor del av tiden tills man når den där väntan igen. Men vi har faktiskt upplevt adoptionsväntan som enklare än ivf:erna. Även om det förstås kommer andra svåra frågor och funderingar kring adoptionen.